Varför måste man dö?!
Så klart är det en jättedum fråga, men ändå.
Min farmor blev dålig under julen. Jag var ett par runder och hälsade på henne på sjukhuset. Hon kom hem igen och blev sen inlagd igen. I lördags sa pappa att "farmor troligen fått cancer i ryggen och att hennes tid här på jorden var lätt räknat". Jag åkte hem till henne på studs. Hon bara låg där i sin säng och hade så ont. Jag återkom nu i onsdags med ett par lotter (tänkte att vi skulle vinna till en resa hon och jag) samt två sockerria choklad. När jag kommer in i farmors hall är det ett farligt ståhej på sjuksköterskerna som varit där för att fixa mat och så till henne. Farmor har blivit sämre under natten och har så ont i sin rygg att hon bara kan ligga alldeles stilla. Sjuksköterskorna har kontaktat ambulans och jag packar ihop lite av farmors tillhörigheter. Världens gulligaste ambulansmän hämtar farmor och jag tar mig till akuten för att vara med henne. På akuten ligger farmor på en bår och jag sitter bredvid henne hela tiden. Läkaren som också han är världens gulligaste tar hand om farmor.
Jag sitter bredvid min farmor i flera timmar. Farmor är helt klar i huvudet hela tiden. Jag berättar lite hemligheter för henne (som ingen annan känner till) och hon vägleder mig i div dilemman som jag har. Hon berättar skillnader på olika saker som jag frågar om. Hon är så underbar, min farmor. Samtidigt så ligger hon där och skäms och är så himla, himla ödmjuk. Hon ber mig att inte uppehålla min egen tid på henne bl.a. Jag säger åt henne att jag gör mina val och mitt val är att sitta där jag sitter. Farmor verkar glad över att jag stannar. Så skäms hon över att hon inte själv kan gå på toa, att hon inte själv kan resa sig. Hon känner sig som ett kolli och det gör mig så ledsen.
Jag frågar henne om hon är rädd men hon svarar att hon inte är det. Detta svar gör mig lugn.
Jag sticker hem vid 14-tiden. Då ska farmor åka in på röntgen och senare vidare till Medicinen avd 4. Där har hon legat inne förr, så hon känner personalen och de känner henne. Jag känner mig lugn när jag hör detta. Jag skyndar mig hem och ringer pappa och berättar allt.
Igår, torsdags så ringde jag mamma och pappa vid 19-tiden och frågade om "någon" besökt farmor under dagen. mamma berättade då att pappa var på väg till henne precis då. Jag sa att jag tänkte sticka dit under helgen.
Idag, fredagen den 14, dog farmor. Någon gång på förmiddagen har farmor somnat in. Enligt pappa somnade hon in lugnt och fridfullt. Bara min älskade farmor inte hade så ont! Jag tror att de satte henne på ganska höga doser av smärtlindring under onsdagen. Jag håller tummarna på det i alla fall. Jag led över att se min farmor ha ont. Nu kommer alla tårarna över mig igen. Nu är det jag som skäms. Varför la jag inte mer tid på farmor än vad jag borde? Jag känner mig så egoistisk. Det är så enkelt att skylla på jobb, studier, brist på tid osv. Men egentligen är det ju skitsnack. Tid finns alltid. Det är jag själv som gör valen.
Det jag glädjs över nu är att farmor är hos farfar igen. Hon hant vara änka i lite över 10 år. Det är inte många dygn i himlen. Farfar väntar på henne. Jag tror att lilla Felicia också tar hand om min farmor och visar henne runt. Snälla Flisan gör det. Ta hand om min farmor. Hon är så himla, himla snäll. Om du vill Flisan, så be farmor baka de där goda wienerbullarna (kanelsnäckor men med annat i). Du kan inte tro vad goda de är. :-)
Oh vad glad jag är att jag hant säga och viska alla mina hemlisar till henne. Hon var verkligen toppen, min farmor. Tack farmor för 33 (snart 34 år) tillsammans med dig.
Jag älskar dig!
Min farmor blev dålig under julen. Jag var ett par runder och hälsade på henne på sjukhuset. Hon kom hem igen och blev sen inlagd igen. I lördags sa pappa att "farmor troligen fått cancer i ryggen och att hennes tid här på jorden var lätt räknat". Jag åkte hem till henne på studs. Hon bara låg där i sin säng och hade så ont. Jag återkom nu i onsdags med ett par lotter (tänkte att vi skulle vinna till en resa hon och jag) samt två sockerria choklad. När jag kommer in i farmors hall är det ett farligt ståhej på sjuksköterskerna som varit där för att fixa mat och så till henne. Farmor har blivit sämre under natten och har så ont i sin rygg att hon bara kan ligga alldeles stilla. Sjuksköterskorna har kontaktat ambulans och jag packar ihop lite av farmors tillhörigheter. Världens gulligaste ambulansmän hämtar farmor och jag tar mig till akuten för att vara med henne. På akuten ligger farmor på en bår och jag sitter bredvid henne hela tiden. Läkaren som också han är världens gulligaste tar hand om farmor.
Jag sitter bredvid min farmor i flera timmar. Farmor är helt klar i huvudet hela tiden. Jag berättar lite hemligheter för henne (som ingen annan känner till) och hon vägleder mig i div dilemman som jag har. Hon berättar skillnader på olika saker som jag frågar om. Hon är så underbar, min farmor. Samtidigt så ligger hon där och skäms och är så himla, himla ödmjuk. Hon ber mig att inte uppehålla min egen tid på henne bl.a. Jag säger åt henne att jag gör mina val och mitt val är att sitta där jag sitter. Farmor verkar glad över att jag stannar. Så skäms hon över att hon inte själv kan gå på toa, att hon inte själv kan resa sig. Hon känner sig som ett kolli och det gör mig så ledsen.
Jag frågar henne om hon är rädd men hon svarar att hon inte är det. Detta svar gör mig lugn.
Jag sticker hem vid 14-tiden. Då ska farmor åka in på röntgen och senare vidare till Medicinen avd 4. Där har hon legat inne förr, så hon känner personalen och de känner henne. Jag känner mig lugn när jag hör detta. Jag skyndar mig hem och ringer pappa och berättar allt.
Igår, torsdags så ringde jag mamma och pappa vid 19-tiden och frågade om "någon" besökt farmor under dagen. mamma berättade då att pappa var på väg till henne precis då. Jag sa att jag tänkte sticka dit under helgen.
Idag, fredagen den 14, dog farmor. Någon gång på förmiddagen har farmor somnat in. Enligt pappa somnade hon in lugnt och fridfullt. Bara min älskade farmor inte hade så ont! Jag tror att de satte henne på ganska höga doser av smärtlindring under onsdagen. Jag håller tummarna på det i alla fall. Jag led över att se min farmor ha ont. Nu kommer alla tårarna över mig igen. Nu är det jag som skäms. Varför la jag inte mer tid på farmor än vad jag borde? Jag känner mig så egoistisk. Det är så enkelt att skylla på jobb, studier, brist på tid osv. Men egentligen är det ju skitsnack. Tid finns alltid. Det är jag själv som gör valen.
Det jag glädjs över nu är att farmor är hos farfar igen. Hon hant vara änka i lite över 10 år. Det är inte många dygn i himlen. Farfar väntar på henne. Jag tror att lilla Felicia också tar hand om min farmor och visar henne runt. Snälla Flisan gör det. Ta hand om min farmor. Hon är så himla, himla snäll. Om du vill Flisan, så be farmor baka de där goda wienerbullarna (kanelsnäckor men med annat i). Du kan inte tro vad goda de är. :-)
Oh vad glad jag är att jag hant säga och viska alla mina hemlisar till henne. Hon var verkligen toppen, min farmor. Tack farmor för 33 (snart 34 år) tillsammans med dig.
Jag älskar dig!
Vad tiden den går!!
Jag blir mörkrädd. Tiden går alldeles för fort. Jag vill liksom hinna med så himla mkt att jag får ångest för att tiden går så himla fort.
Mängder av saker har hänt sedan förra gången jag bloggade. Både kul och trista saker.
* Bland annat så har jag och Janne firat vår 4- årsdag (2- åriga förlovningsdag). Det var jättejättemysigt.
* Man fick sin käke avslagen under ett av mina OV-pass. Jag bara precis hatar detta oprovocerade våldet. Jag *HATAR det!!!!!
* Jag har gått en kurs i Lösningsfokuserat synsätt. Mycket intressant.
* Jag har kommit igång med min D-uppsats och jagar nu mina fd elever med ljus och lykta till mina intervjuer. :-) Stackarna. :-) Metod och teorikapitlet är något så när klara. Jag väntar bara på kommentar från min handledare.
* Som jag skrivit tidigare så har jag kommit igång med träningen. Känns skönt..
* Viktnedgången går uppåt. Vá fan!!!
* Vi har renoverat... igen...
* Har gått en kurs om ADHD och det pedagogiska perspektivet.
* Har fått betala 8260 kr för bilen (slutade funka och lite sånt). SURA pengar.
Ja, detta var ju bara en bråkdel av saker som hänt.
Jag vill börja måla igen. Måste ta tag i detta direkt när jag är klar med D-uppsatsen. Oh vad jag längtar.
Oh nu kom jag på att jag glömde skriva att min vän Krister också har börjat blogga. Kul. Han är en ytterst intressant människa. Mkt mentalt innehåll och väldigt intressanta personer i sin omgivning. :-)
Janne, min sambo som är det bästa i hela mitt liv sitter just nu och spelar på sitt piano. Det är SÅÅÅÅÅ mysigt att sitta och lyssna. Jag älskar det.
Trevlig helg alla.
KRAM från mig.
Mängder av saker har hänt sedan förra gången jag bloggade. Både kul och trista saker.
* Bland annat så har jag och Janne firat vår 4- årsdag (2- åriga förlovningsdag). Det var jättejättemysigt.
* Man fick sin käke avslagen under ett av mina OV-pass. Jag bara precis hatar detta oprovocerade våldet. Jag *HATAR det!!!!!
* Jag har gått en kurs i Lösningsfokuserat synsätt. Mycket intressant.
* Jag har kommit igång med min D-uppsats och jagar nu mina fd elever med ljus och lykta till mina intervjuer. :-) Stackarna. :-) Metod och teorikapitlet är något så när klara. Jag väntar bara på kommentar från min handledare.
* Som jag skrivit tidigare så har jag kommit igång med träningen. Känns skönt..
* Viktnedgången går uppåt. Vá fan!!!
* Vi har renoverat... igen...
* Har gått en kurs om ADHD och det pedagogiska perspektivet.
* Har fått betala 8260 kr för bilen (slutade funka och lite sånt). SURA pengar.
Ja, detta var ju bara en bråkdel av saker som hänt.
Jag vill börja måla igen. Måste ta tag i detta direkt när jag är klar med D-uppsatsen. Oh vad jag längtar.
Oh nu kom jag på att jag glömde skriva att min vän Krister också har börjat blogga. Kul. Han är en ytterst intressant människa. Mkt mentalt innehåll och väldigt intressanta personer i sin omgivning. :-)
Janne, min sambo som är det bästa i hela mitt liv sitter just nu och spelar på sitt piano. Det är SÅÅÅÅÅ mysigt att sitta och lyssna. Jag älskar det.
Trevlig helg alla.
KRAM från mig.
