Skämmigt med IVF***WHAT?!
Jag tror att hela vår, min och Jannes historia började som för många andra par: Ut med preventivmedel och mängder med sex!
Detta är inget man basunerar ut att: "Såja, jag tog ut min spiral i förra veckan och nu har vi jättemycket sex för att vi ska bli med barn".
Nej, istället så smyger man med detta i början för man vill ju "komma med glädjebeskedet" typ i nästa månad (ALLA ANDRA blir ju gravida direkt- så det skulle ju vi också bli)...
...MEN ICKE!!
När det då gått ett tag och mensen fortfarande envisas med att komma som vanligt, börjar man på något sätt misströsta. Ibland kunde frågan komma från nära och kära: "Är det inte dags för er att skaffa barn?" och ännu värre... "den biologiska klockan tickar... även för dig Jenny!" Jag gissar att det är fler än jag som varit ofrivilligt barnlös som bara velat DÖ!!!!!!!!!! Ja, ni läste rätt. Man vill bara lägga sig ner och försvinna. HATA MENS!!! HATA!! HATA!! HATA!!!
Så kommer alla de där känslorna om att jag faktiskt är en bra kvinna, jag har både fast jobb och stadig ekonomi... och vad hjälper detta??? Inte f*n blir jag gravid för detta!!
Sen börjar det gå upp för en att det faktiskt är ett BEKYMMER!! Jag började titta runder här på nätet och hittade MÄNGDER, MASSOR av kvinnor i samma situation. TACK ALLA UNDERBARA "systrar" för att ni har funnits med på vår resa. TACK!!! (Bla Jenny, Sara, Hanna och Lilla J... och alla som jag känner sedan innan givetvis). Tack också till de personer som stöttat mig genom hela IVF-resan och funnits som stöd. Maria Lj har kommenterat regelbundet och kommit med glada tillrop och visa kommentarer. TACK! :-) Sen har jag ju alla de vänner som inte är bloggare, men som stöttat mig i riktiga livet så att säga. Ni är MÅNGA och ni är fantastiska! Anna, Rebecka, Maria, Monica, Helen, kollegerna på Ven + många till! TACK!!
När jag väl fattade att det var ett bekymmer, att jag och Janne hade problem att bli gravida tog jag direkt kontakt med min gynekolog som vägledde mig. "Tyvärr", ja jag måste sätta tyvärr inom ", för egentligen är det ju inte tyvärr. Jag var ju tvungen att gå ner 40,5 kg för att få gratis hjälp. Men tack vare mina 40,5 kg ner så mådde jag ju också 100 miljoner gånger bättre, så därför är tyvärret inte så himla mycket tyvärr. hahahahah Vilken mening!!! :-)
Oavsett vilket så blev det ju en IVF-resa för mig och Janne. En IVF-resa som innehåller mycket tårar, mycket förväntning, spänning och OÄNDERLIG KÄRLEK!! :-)
För vår del slutade vår IVF med en "stor och frisk bebis" (som var det första läkaren sa när Konrad "kom ut") och ja, jag fattar ännu inte idag hur lycklig man kan vara!! Vilka känslor man kan ha för ens barn! SÅ FANTASTISKT!!! Jag ÄLSKAR varje sekund med vår Konrad och kan liksom inte få nog av honom!! LIVET ÄR UNDERBART!!! :-)
Iaf så fick jag veta att det finns par som tycker att IVF är skämmigt, och det får ju de tycka om de vill. Jag blev bara så himla, himla förvånad när jag hörde det. VEM tycker att det är skämmigt att få en ny lever, eller ett nytt hjärta om detta slutar fungera som det ska? VARFÖR skulle det då vara skämmigt att få hjälp mot ofrivillig barnlöshet?? Märklig jämförelse kanske...?!
Jag tänker fortsätta vara öppen med min IVF-resa, dels för alla i min omgivning men också för att medsystrar på nätet som precis börjat sin resa. VÄLKOMMEN med frågor kära medsystrar och alla andra också för den delen. TILLSAMMANS är vi ALLTID starkare! :-)
Vet ni att jag faktiskt har en 24 sidor lång dagbok som jag skrev under min IVF-resa. Jag hade tänkt att dela med mig av den för LÄÄÄÄÄNGESEN men det har av olika anledningar inte blivit av...
Skämmigt eller ej?! Jag skiter i vilket. TACK VETENSKAPEN och TACK FORSKNINGEN för att Konrad finns!!!
JAG ÄLSKAR LIVET!!!! :-)
Babysimmet
Lek och bus hemma hos moster med kusin Edit
Samma tillfälle, men andra kläder... råkade visst kräkas. :-)
Hej Jenny!
Jag är super glad för din och Jannes skull. Det bästa som kan hända i ens liv är att få ett barn, eller två eller tre....
Det spelar ingen roll hur man har fått det, "naturligt" eller via IVF. Dessa barn är inte mindre värda än de som blir till via det gamla vanliga sättet. De är så efterlängtade...
Bara att säga att IVF är skämmigt är minst sagt löjligt.
Själv hade jag inte tvekat en millisekund att gå igenom en IVF behandling.
Dessa små fantastiska liv som vi har, som växer och utvecklas, det finns inget bättre. Det är det bästa i livet.....
Massor av kramar till dig och din fina familj från Stella med mamma och pappa
Tack för det underbara inlägget. Håller med dig! Jag skäms absolut inte för att vi fått barn via IVF. Tvärtom, utan IVF hade vi inte haft våra underbara söner:o)
Återigen, grymt bra inlägg, hoppas måååånga läser det.
KRAM från IVF-kompisen i storstan.
Jag tycker det är helt fantastiskt amm det finns vägar om man inte kan bli gravid den naturlifa vägen! Alla barn är mirakel oavsett hur de har blivit till. Det finns inget bättre. Konrad är lyckligt lockad som har en sådan stolt mamma och kärleksfull familj! Stor kram till er
Fint skrivit Jenny....kramar
Jenny, vad fint skrivit! Jag fick nästan en tår i ögat! Vilken underbar mamma Konrad har :-) Dina ord kan säkert hjälpa många!
Ta hand om familjen!
KRAM Maria
Tack så mycket för dina fina ord vännen. Och IVF ska man INTE skämmas för, som du skriver är det ju ingen som skäms för en ny lever, varför ska man då skämmas för att man får hjälp med det underbaraste i världen?
Bra rutet!;)
KRAM
Folk som skriver att det är pinsamt vet inte vad de talar om och ska inte yttra sig.
För att det finns ingen annan som förtjänar den lyckan som du och Janne har fått med Konrad.
Och det gör en så glad att se din lycka Jenny. Du passar verkligen som mamma :) Så jag tycker att du ska fortsätta berätta din historia och vara öppen om det, för att det är sådan du är som person.
Vem vet man kanske behöver goda råd med åren :)
Kram Teresa
Edit och Konrad....vilket radarpar de är!! ;)
Jättefina bilder o fin story! Knasigt att skämmas för IVF, de verkar inte ha landat riktigt i den tanken/möjligheten.
KRAM ANNA
PINSAMT!?! Näävettuva........utan den hade jag ju inte fått min pusspôjk!
=)
/Tant Maria
Ojoj! Jag som e så pipig, sitter här med tårarna i ögonet!
Även om jag själv blev gravid bara den skäggige viftade med kallingarna i Billebergaluften , så vet jag ju andra som haft det kämpigare. Minns när en väninna skulle iväg på sitt tredje försök... Jag minns att jag tänkte att INGEN skulle behöva vara tvungen att leva i den beg-o-dalbanan av hopp och oro!
Kramar om! Ni e å abbans FINA!!!
absolut ska du inte skämmas!!! vi försökte i 5 1/2 år utan resultat o blev inte ens erbjudna IVF för att jag var steril hette det!! men tji fick läkaren, efter missfall å lite annat strul så är jag idag mamma till 6 underbara ungar och hade någon erbjudit oss IVF innan vi blev med barn så hade jag absolut hoppat på chansen. Du har rätt, Konrad är underbar...
