jennyvakt

Jodå, ni läste rätt. Det konstaterades vid mitt återbesök på MVC att jag inte riktigt var hel... där nere så att säga. Det hade helt enkelt läkt fel. Läkaren mer eller mindre sprättade upp det som hade läkt fel (bara ytligt) och sedan var det bara att traska hemåt och hålla tummarna på att det skulle läka rätt. Imorgon är det dags för återbesöket för att se om det är rätt eller fel. Är det rätt kommer Janne troligen få en rolig kväll och är det fel är det rätt ner till Lund och sys igen. Någon som håller tummarna på att Janne får en rolig kväll? Hahhahaha

Stavas det så?

Jaja, iaf så har jag fått en torr fläck på mitt ena ben så jag traskade iväg till farbror doktor och fick veta att det är psoreasis, eller troligtvis psoreasis. Jag är remitterad till ljusbehandling. Tänka sig!

Wikipedia:

Psoriasis är en ärftlig sjukdom med en inflammatorisk sjukdomsprocess och fjällande symptom i huden. Villkor för att en individ får sjukdomen beror på om denna har nedärvt anlag för psoriasis på båda föräldrarnas sidor. Föräldrarna bär ofta genen latent (dvs utan att den har brutit ut på bäraren) och psoriasis-utbrotten hoppar ofta över en generation.

Psoriasis är en autoimmun sjukdom d.v.s utslagen beror på att immunförsvaret attackerar sig självt. Den är kronisk vilket betyder att en psoriatiker kommer få leva med den hela livet. Den bryter oftast ut i 15-30-årsåldern, men det finns undantag.

De drabbade löper stor risk att drabbas av klinisk depression pga tillståndet - särskilt yngre individer^{[källa behövs]}.

Sjukdomen läker sällan spontant, dvs av sig själv. Den inflammatoriska reaktionen kan till exempel utlösas av en livskris och stress, en infektion av streptokocker och symtomen förvärras av hudskador (Köbnerfenomenet) då psoriasis trivs och frodas i sår och på slitytor (armbågar, knäveck, händer, ovansidan av fötter). Psoriasis kan variera starkt i intensitet och utbredning mellan individer men förblir ofta konstant hos en och samma individ. Sjukdomen har många olika symptom, bland annat, utslag, fjällande hud och ytliga sår och ledvärk hos vissa patienter (invers psoriasis/psoriasis artrit - vilken uttalar sig som reumatisk värk) och drabbar ca 3 % av befolkningen.

_____________________________
Jag tänker på det där med deression. Psoreasis kan ju te sig på många olika sätt och på många olika ställen. Mitt sitter som en 50-öring bak på vaden. Tänk på de stackare som har det i ansikte osv.

I november i fjol var jag på det "sista" ultraljudet på Öresundskliniken. Det konstaterades då att det fanns 1 levande foster i mig. Jag fick med mig en lapp om att återkomma under vecka 20 och berätta hur det gått, samt att höra av mig efter förlossningen med en ifylld lapp (statisitk osv) som de skickade med mig. I vecka 20 skickade jag ett brev till de underbara sköterskorna och när väl Konrad var född fyllde jag i lappen som skickats med mig hem. Tyvärr så hoppade inte lappen i ett kuvert och ner i brevlådan av sig själv, utan den blev liggande på skrivbordet. Och där låg den tills Janne städade undan den och satte den i en sådan mapp för papper. Alltså blev jag inte påmind varenda dag av lappen. I förra veckan kom en påminnelse från Öresundskliniken och jag skickade lappen tillbaka till dem BUMS! :-) Jag skrev också att jag hade bloggat om kliniken och att jag varmt kan rekommendera dem. Detta står jag givetvis för. Jag har sällan eller alddrig blivit så väl bemött på en klinik som där. TACK SNÄLLA, UNDERBARA sköterskor, läkare, assistenter för ALL HJÄLP för att jag och Janne skulle kunna bli gravida. TACK!

http://oresundskliniken.com/svenska/vi_pa_kliniken/medarbetare

Idag av en händelse kom jag att läsa Sara och Sixtens blogg. Då visar det sig att under de senaste dagarna, när jag varit så himla upptagen med förberedelserna inför dopet, handlat, dukat, fixat, donat, gjort hjärtan av cernitlera, jagat pumpor, handlat igen... När jag varit som mest EGO och bara tänkt på OSS, OSS och OSS...

...så har Sixten blivit jättedålig. Han har fel på sitt hjärta och måste opereras på onsdag.

FY F*N vad ORÄTTVIST!!!!!

Så klart att Sixten kommer att blir superduperfrisk så att han kan busa med Konrad och de andra killarna. Jag skickar alla mina positiva tankar till Sixten. Jag ska be mamma Sara att PUSSA och KRAMA Sixten 1 miljon gånger från mig, Janne och Konrad.

http://sixtenjustus.blogspot.com/



Sara, jag lånade denna superfina bild på er. KRAM

Idag började jag sätta in lite foto i Konrads första fotoalbum. Så stor vår lille goding har blivit. 3 månader! :-) Jag blir så himla varm i hjärtat när jag tänker på hela historien om hur vi blev gravida, hela graviditeten, förlossningen... livet...!

JAG ÄLSKAR LIVET och JAG ÄLSKAR MINA KILLAR! :-)

Dagen då Konrad fyllde 3 månader, blev han som förbytt. Han skulle äta i stort sätt hela tiden. Skrek och hade sig när det inte gick fort nog. Eftersom att jag och Janne inte var vana vid detta, stressade detta oss. Jag gick raka vägen in till sköterskan på BVC och rådfrågade. Hon menade att jag skulle mata honom mer på dagtid, så att han möjligen blev mättare till natten så att jag inte behövde amma honom stup i kvarten under nattimmarna. Detta gick finemang.

Då blev mamma Jenny lite sträng. Eftersom att Konrad ändå var lite orolig samt att jag är riktigt på G så valde jag att försöka trycka in nappen även under det pass som han brukade äta på natten. Detta gick superbra i 1 natt, sen var det färdigt. Konrad skrek tills han fick mat igen och jag kunde så klart inte stå emot. Eftersom att jag ändå ville försöka igen, gick jag inom BVC igen  för ytterligare rådfrågning. Sköterskan menade att jag mycket väl kunde ge Konrad vatten under natten och försöka med detta. Jag gjorde så klart detta och det gick faktiskt rätt bra. Konrad tog ett par klunkar, skrek lite och drack lite till. Rätt som det var så somnade han. Natten efter detta skrek han, vägrade ta flaskan och somnade 30 sekunder efter att jag tagit upp honom. Efter detta har nätterna varit helt matfria. Han vill inte ens en gång ha flaskan med vatten. Dock har jag den hela tiden redo vid sängen. Konrad vänder och vrider på sig mycket om nätterna, så jag ligger ändå vaken mycket om nätterna. Som många andra mammor och/eller pappor så räcker det ju att den lille flyttar en hand så väcks man. Ja, iaf så är jag sån. Men det är värt varenda vaken sekund. Han är så underbar, vår lille Konrad. :-)

Konrad döptes den 24 oktober, vilket inte bara är FN-dagen utan också Konrads 100 levnadsdag!

Konrad var på supergott humör hela dagen. Hör till saken att det var superbästa prällen Ulf Abrahamsson som döpte vårt lille underverk och Konrad gillade honom lika mycket som jag och Janne. Konrad försökte ett tag att bläddra i prästens bibel. :-) Festligheten efteråt gick också superbra. Jag, Janne och Konrad somnade gott på kvällen.

Bilder kommer... Jag tog inga egna och väntar på att mina nära och kära snart mailar över till mig. :-)

Mamma Jenny är löjligt glad för Molo, Villervalla, Småfolk och Geggamoja! :-)

Fotot är nästan som reklam... hahahahah

Idag var det dags, för exakt 40 min sedan låg vår lille hjälte och fick två styck sprutor, en i vardera ben/lår. Han grät till lite efter varje spruta men det gick snabbt över. Dock så gråter både mitt och Jannes hjärta fortf eftersom att vi givetvis inte tycker om att se vårt barn gråta av smärta. Vilken liten hjälte vi har fått, jag och Janne.

Underbara, ÄLSKADE Konrad!! :-)

Jag är så himla lycklig!!!!!!!!!!!!!!!! :-)

I fredags var det EXAKT 1 år sedan, kl 09.00 som äggen plockades från mig. 14.30 lades blandningen in i ett 37-gradigt skåp...

...och i söndags kl 17.00 var det EXAKT 1 år sedan det "UTVALDA" ägget (vår älskade Konrad) stoppades in igen.

Vilken RESA!! Hur UNDERBART som helst!!

Det är värt varenda liten undersökning, kontrastvätskor i äggledare, sprutor, nässpray, kontroller, äggplock osv... SKIT SAMMA!! Konrad blev till och det är värt ALLT upphöjt till MILJONER och mer därtill!

KRAAAAAAAAAAAAAAAAM världen från en överlycklig mamma!!! :-)