Bägare utan gränser
Jag har upptäckt ett didaktiskt vakum som möjligen grundar sig i missförstånd eller okunskap. Jag menar att jag har sett ett tydligt behov som jag numera kan fylla. Jag har observerat genom mina tidigare erfarenheter eller gjort ett etnografisk fältarbete, som Kaijser menar är ett samlat begrepp för undersökningar som kännetecknas av att de utförs i den fysiska och sociala miljön där det vi vill undersöka äger rum, nämligen klassrummet. Ehn och Löfgren skriver att syftet med kulturanalys är att slå hål på myter och ifrågasätta självklara normer där nästan ingenting ska tas för givet. Men Bägare utan gränser kan jag numera spräcka hela myten om att all kunskap sitter i hjärnan. Jag vet nu att kunskap och erfarenhet har ett större samband. Funktionen denna symboliska förvaring kommer att fylla är att den som lär kan lägga sin nya kunskap i bägaren för att sedan kroka upp sin nya kunskap kring en erfarenhet, alltså en erfarenhetspedagogisk grundsyn. Målgruppen kommer att bli samtliga ”som lär” och för att förankra mina tankar i en teori menar Dewey som myntade begreppet "learning by doing", att det är genom aktivitetspedagogik där teori, praktik, reflexion och handling hänger ihop som den som lär kan ha verklighetsanknytning.
Dewey menade att erfarenheter som sådan ger oss inte någon kunskap, utan det är när den följs av reflektion och tänkande som resulterar i en handling som ett kunskapande uppstår. Dewey menar också att de olika erfarenheter som vi gör i livet hänger samman i en ständigt pågående process. Varje erfarenhet måste kunna kopplas till elevens tidigare erfarenheter och kunna byggas vidare på med nya erfarenheter. För att förankra mitt val av teori i litteraturen menar Heskett att designerns historia kan beskrivas som en skiktningsprocess där ny utveckling hela tiden läggs till det som redan existerar. Men denna skiktning innebär inte bara en ansamling utan ett dynamiskt samspel där varje nytt och förnyande stadium ändrar rollen, betydelsen och funktionen hos det som överlever. Med andra ord är min tanke kring krokar fyllda av kunskap och erfarenhet inte alls främmande för Heskett och designvärlden. Heskett beskriver också sinnenas funktion i processen kring designförmågan med att varken handen ensam eller handen i samspel med sinnena anses som upphovet till designförmågan. Istället är det handen tillsammans med sinnena och intellektet som bildar den trefaldigt koordinerade kraft som gjort att människan kunnat skaffa sig allt större kontroll över världen. Välkommen till Bägare utan gränser och förmågan att abstrahera i språket.
Ibland är jag för djup för mitt eget bästa, men vi esteter älskar ju sånt. :-)
Kommentarer
Trackback
