Tillsammans är vi starka(re)
En av mina "medsystrar" Jannica har startat en samlingsblogg för alla som går igenom IVF.
SUPERBRA!! Tillsammans är vi starka(re)!! Och så är det med det!!
Tack Jannica!
Till alla ni som är i skedet att starta en IVF-resa, eller bara har frågor kring ämnet, snälla STÄLL DEM!!! Jag vet av erfarenhet att man har 100000 frågor. Jag vet ju själv!!
KRAM KRAM KRAM till alla underbara människor som är ofrivilligt barnlösa... KRAM till er andra också så klart.
Kraschande dator- RÄDDA bilderna på hårddisken!!
Jag kom då att kika lite på bilderna och hittade bilden på Konrad som vi tog inför publiceringen i Helsingborgs dagblad. Käre du milde tid vad söt han är. Jag är förvisso jävig, men visst är han gullig??? :-)
Hittade stavfel i barnbok
Sagt och gjort så mailade jag till förlaget och vet ni?? JAG FICK EN NY BOK PRECIS MED POSTEN!!! :-)
Tack snälla. Soluppgången är rättstavat i denna. :-)
TACK TACK TACK!!
Tand 3 och 4 och vaccin mot svininfluensa
Tand Nr 3 tittade ut redan den 5 januari och den fjärde har varit på gång LÄNGE, typ i flera veckor. Men så igår tittade den ut. Så sött. :-)
I torsdags var jag och Janne och vaccninerade Konrad mot svininfluensan. Först kom vi in i en lokal där olika sköterskor satt och satte sprutor i olika barn lite här och var. Några barn grät och detta smittade ju av sig på andra barn. Sköterskorna hade störtkoll på allt och dirigerade mig och Janne till rätt kö (vi hade givetvis kommit in fel ingång trots att det satt en STOR lapp om vilket håll vi skulle gå). Iaf, Konrad var nog den som var lugnast i hela lokalen. Mest stressad var just då en pojke som skrek "Jag vill inte" samt Konrads pappa Janne som var helt väck. Han tyckte att förfarandet var förskräckligt. Det hade räckt med skärmar runt borden där sköterskorna satt tyckte Janne.
Konrad satt i mitt knä när han fick sprutan och sköterskan var tvungen att säga åt mig "jag har faktiskt redan tagit sprutan" för Konrad sa inte ett ljud den lille modige killen. :-)
Tankar om IVF- del 3 KONKURRENS
För visst är det så... mycket handlar om KONKURRENS!!
Låt mig förklara.
När jag var mitt uppe i nässprayningen, precis innan ÄP började jag leta och läsa bloggar om kvinnor i samma situation. Mitt i min egen oro över ALLT (*skulle det verkligen blöda?*ska det göra ont där?*är det normalt att bli så här varm osv) så började jag skriva lite inlägg till dessa kvinnor. Vi började dela med oss av varandras känslor och erfarenheter. Jag valde att mest inrikta mig på de kvinnor som låg i nära nog exakt fas med mig själv. Jag höll tummarna för kvinnor runt om i landet och de höll tummarna för mig. Jag skrev bland annat ett antal inlägg till en kvinna och tyckte att det var märkligt att hon inte svarare... eller iaf kommenterade. Jag gick ut på hennes blogg för att kontrollera om jag missat något OCH DÖM OM MIN FÖRVÅNING... hon hade raderat mina inlägg!! Varför?? Jag har ingen aning. Mitt i allt så tog jag jätteilla vid mig (löjligt!! men hormonerna gör ju att man är lite utanför sitt normala). Min känsla var att hon "stod över mig", att mina inlägg inte skulle få smutsa ner hennes fina blogg. KONKURRENS. Sen visade det sig att hon nog var inne på sin 3:e ivf eller hur det var, och det var inte förrän senare som jag förstod att vi som lyckats bli gravida på 1:a försöket inte alls får vara med i alla kvinnors "klubbar" på bloggarna. KONKURRENS. Så klart var där flera kvinnor som fortsatte att prata med mig även om jag lyckades bli gravid på vårt första försök, men den där kvinnan som jag tänker på... hmm... henne retar jag mig på fortfarande.
När det väl var dags att plocka äggen kom nästa fråga: Hur många ägg kunde de plocka på dig? KONKURRENS. Nästa fråga lyder (det bara ÄR så): Hur många ägg har ni fryst ner? KONKURRENS.
Denna fråga har ju också ställts: Varför ivf? Och då kommer allas svar. Det är fel på henne... det är fel på honom... "Det är varken fel på mig eller han". KONKURRENS.
Hahah, så mitt i allt så är vi ivf-kvinnor bannemig inte alls bättre på detta med att jämföra och se konkurrens i det vi varit med om.
Oavsett vilket så har jag ett antal kvinnor som jag fortfarande har kontakt med sedan "den tiden". Det är så mysigt att se bilder på deras barn för det känns ju lite som att man varit med från början liksom. :-)
KRAM till mina underbara medsystrar och KRAM till alla underbara människor i min närhet.
.jpg)
"Jenny- vakt" is back! :-)
PREMIÄREN är avklarad. Jag har gjort mitt första OV-pass sedan september- 08, precis innan ÄP. Min ambition är precis som vanligt: Sprid kärlek och harmoni så gott det går. :-)
Jag hade en ny kollega inatt som troligen inte alls var van vid en Jenny. Men han såg ut att ha det bra, så jag hoppas att han var nöjd med natten. Hhaahah
Idag är jag MÖR!! Det känns som att jag har ont från magen och ner till hälften på låren. Det är inte alls någon skada eller så, utan det känns som den värsta träningsvärken genom tiderna. Jag har lite problem med bäcken/fogar/ländrygg/mage ännu... men SKAM DEN SOM GER SIG! :-) Jag trodde inte alls att jag skulle klara hela natten. Jag är lovad att arbeta "så länge jag kan", så jag går som "extra" på schemat för att se hur det går. Dock fixade jag hela natten galant. :-)
Vi ses i vimlet. :-)
Konrad 6 månader den 15/1
Innan jag blev mamma sa alla de "gamla" mammorna: "Ta vara på tiden, för den går så snabbt". JAJAJAJAJAJA!!! Jag ska!! Vilket tjat!!! Men helt allvarligt... VAR HAR TIDEN TAGIT VÄGEN????? Det är ju lite halvångest över hur snabbt det går. 6 månader, hallå?!?
Jag och Janne låg på torsdagskvällen och sa till varandra: "om 1 h exakt för ett halvår sedan var det ju då jag började springa på toa på natten för att jag trodde att jag var ba*sig". "Mmm, jag satt vid datorn då..." På fredagsmorgonen berättade jag för Konrad att: "för exakt ett halvår sedan förstod mamma att det var värkar och inte att mamma var nödig"... (lite senare): "För exakt ett halvår sedan väckte mamma pappa och sa att värkarna satt igång" (ännu senare): "För exakt ett halvår sedan hjälpte pappa mamma genom att trycka mig i ryggen för det var ju du Konrad som äntligen hade bestämt dig för att komma ut". Ja, så höll jag på hela dagen. Konrad såg lyckligt ovetande ut. 15.44 var ju pricken på i:et men jag höll på längre: "för exakt ett halvår sedan åkte jag rullstol. Kommer du ihåg det Janne? Då när vi skulle ner till egenvården..." :-)
Iaf, så är vår älskling 6 månader nu. Vi har haft en bjudning för kusin Edit, Konrads mostrar, mormor, morfar och gamlamormor. Av Edit fick han en snusnäsduk som Edit själv hade valt. Det visade sig dock att Edit troligtvis också ville ha en sån, för hon tog tillbaka den från en förvånad Konrad och satte den sen kring sin egen hals. Hahahah Av mormor och morfar fick han en gosenalle och gamlamormor kom med en peng och blommor. Konrads faster Lillians gratulerade också Konrad med två leksaker, en tummen-grej och en annan. Av oss fick han ett par Molo-byxor. Gamlamormor kom lite tidigare till bjudningen och TACK gode gud för det. Hon styrde upp koktiden på potatisen och vevade ihop såsen till maten. Hahhaha
Denna bodien fick han av sin mormor och morfar när han föddes och jag har saknat den så himla mycket så jag köpte byxorna i samma mönster istället. :-) Man måste ju variera sig lite. :-)
Vinterkräksjukan 2010
Min söta man kom hem med en överraskning i form av en ask Paradis. "Det är du värd" sa han. :-) Tack snälla Janne. Paradis är precis det man vill ha efter en kräksjuka...
Helt allvarligt var det faktiskt rätt gott. Hahahha
2009- mitt livs lyckligaste år? :-)
Jag har gått och tänkt hela dagen hur jag ska kunna summera året som har gått. Vad har hänt som är positivt och vad har hänt som är negativt?
Jag och Janne blev officiella redan i juletid- 08 om att vi var gravida. Det var ju efter KUB-testet som vi gjorde under juldagarna som vi sedan bestämde oss för att verkligen "TRO" på underverket som växte i min mage. SÅ UNDERBART!!! Hela våren känns som klippbiljett på MVC. Man var ju där för jämnan av olika anledningar. Janne var med på alla ultraljuden som vi var på. Det var ju helt sinnes, helt fantastiskt att se "pricken" (vecka 5) bli större och större och större. Så häftigt.
Positivt:
+ EXTREMT på G på jobbet. Tur att min rektor redan är hårlös, för jag lovar att han hade tappat det annars för jag stressade på honom rejält under våren. Jag ville blir klar med ALLT (kvalitetsredovisningar och andra dokument till skolverket) i god tid innan terminslutet. Men jo, jag höll måttet på jobb rätt långt in på vårterminen! HÄRLIGT! :-)
+ KONRAD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 15/7 kl 15.44, 4330 g och 51 lång kom han till världen. Min och Jannes efterlängtade lille bebis. JAG ÄLSKAR DIG Knut Konrad Sergio!!!! :-)
+ Renovering på 2:a plan som blev helt kanon. Jag och Janne svettades under vår-månaderna. Jag låg dessutom höggravid och spikade lister. :-)
+ 15 kg ner (23 kvar) Hahahahah
+ Janne fick nytt jobb.
+ Matti och Victoria gifte sig och genom dem fick vi nya bekanta. :-) Superkul!!! :-)
+ Alla mammor med barn jag umgås med.
+ Grannarna skaffade en ny, supergosig vovsing.
+ Alla människor som kom och besökte oss efter Konrads födelse.
+ Besöket av Jannes syster och systerdotter från London.
+ Konrads dop den 24 oktober där han fortsatte att skämmas bort. :-)
+ Mostrarna Anna och Rebecka som skämt bort Konrad på hans olika månadsdagar.
Negativt:
- Året började med att jag var konstant förkyld tyckte jag. Fram till april var jag snorig och hostig i omgångar.
- Lurendrejaren som lurade oss att han arbetade för Bauhaus, fortsatte att lura andra personer i olika städer/ byar runt om Landskrona. Jag fick samtal om detta, och det gör mig fortf FÖRBANNAD att en sådan person förstör för så många.
- Min vännina C fick en supergosig son i april. Det visade sig när H var ca 3 mån att han har CF. En chock för oss alla, givetvis mest för familjen. http://hugoprinsen.blogg.se/
- EXTREM irritation på trappräckeshantverkaren som faktiskt blåste oss på 10 tusen. PERFEKT så där precis innan vi skulle ha barn liksom. FY F*N!!! (Dock fick vi tag på en annan superduktig hantverkare som fixade det till oss). MEN vi är fortf blåsta på 10 tusen...
- Irritation på golvläggaren. Hmm... Ett tag funderade jag på om det överhuvudtaget finns några SERIÖSA hantverkare??
- Ischias-jä*la skit som "förstörde" en tid för mig.
- 38 kg plus (dock värt VARENDA kilo!!) Hahhaha
- Konrads kompis Sixten fick problem med sitt hjärta och fick opereras. http://sixtenjustus.blogspot.com/ Han mår som tur är bra igen.
- Babysimmet blev inställt, vilket retar ihjäl mig för Konrad tyckte mycket om både badet och sin fröken.
- Världens finaste lurvigaste fyrbenta adoptivflickan från Irland fick tas bort i juli, en och en halv vecka innan Konrad föddes. Usch, jobbigt sånt.
God Jul och Gott Nytt År 2009
Då är vi nu inne på 2009 års sista dag. Jag börjar redan nu tänka på summeringen av året... SÅÅÅÅ mycket det har hänt iår. :-) Jag återkommer med summeringen nästa år (om några timmar). :-)
God Jul och ett riktigt Gott Nytt År på er alla mina läsare.
Konrads 5-månader 15/12
Jag kan också berätta att Konrad hade gått upp 1,5 kg!! sedan 4-mån kontrollen så nu är det slutätit på nätterna tyckte BVC-sköterskan. :-) Knut Konrad Sergio var på 5 månaders kontrollen 69 cm lång och vägde 8855 g. :-)
Men kolla nu in bilderna på kläderna som han fick av sin moster och kusin. :-)
Byxor med hängslor och randig tröja i farfarsmodell. Kepsen hade han sedan innan, och även om den är grå, så tyckte jag han blev cool i den också. :-)
Detta fotot togs i söndags hemma hos Konrads mormor och morfar. Konrad är mycket glad för sin moster och vise versa. :-)
Konrads första jul
Julafton började med att Konrad fick en julstrumpa från faster Smilja och kusin Ella från London. Julstrumpan var full med strumpor och kläder. Konrad blev nog lite "tagen på sängen" av mina julsånger och hela ceremonin som jag körde när han var halvt yrvaken. Men han verkade nöjd, så det blev en kul stund. :-)
Konrad kläddes i jultomtedressen som är så himla mysig att Konrad hade den på hela dagen. :-)
Typ 99% av klapparna var till Konrad. Jag vill verkligen skämma bort honom!! :-) Jag erkänner. :-)
Julafton firar vi först med ett besök hos svärföräldrarna, alltså Konrads farmor och farfar där svärmor varje år gör en specialitet som hon själv är uppväxt med i Italien/ Kroatien. SUPERGOTT! Jag gillade det redan första gången jag åt, och längtar redan till nästa jul. :-) Konrad skämdes bort av sin farmor och farfar och sina fastrar.
Sen lättade vi ankar och styrde kosan till min syster Anna, där julen firades med min sida av släkten så att säga.
Berget av julklappar som var till Konrad och Edit i princip. :-)
Släkten. Mormor, kusiner, moster, mamma och pappa, Anna och Jonas och Edit och jag, Janne och Konrad.
Martin och Konrad chillade i soffan ett tag. Martin är ju Konrads gudfar. :-)
Här sitter kusinerna och och väntar på tomten!!! :-)
Tomten kom med jättemånga paket. Konrad var dock mest intresserad av pappert och snörena. :-)
Ny fin Geggamoja-mössa. Jag köpte ett helt set med ALLT man kan tänka sig i den gröna med svart rand. Jag gillar den skarpt.
Både Konrad och Edit var på strålande humör hela dagen. Fantastiskt. De skrattade och busade. Eller ja, rättare sagt så busade Edit och låtsades att Konrad var med i leken. :-) SUVERÄN julafton. Tack Anna och Jonas för allt.
Tankar om IVF- del 2
Oavsett vilket, så har jag 1000000 tankar om olika saker. Bla idag fick jag (Konrad) en present av min syster Annas kompis MP. TACK SÖTA DU!!! Då kom jag att tänka på om jag överhuvudtaget gett henne något!! Jo, till hennes första barn köpte jag en liten pinal, men till hennes andra barn då? När föddes det barnet? Hmm... jo mitt i min värsta ÅNGEST över vår ofrivilliga barnlöshet. Jag har helt enkelt inte brytt mig om barn som är födda mitt i denna ÅNGEST och det får jag ju erkänna. Min bästa väninna MJ födde en liten flicka mitt i denna period också. När hon sitter och berättar om "X var ju så... X gjorde ju si... X sa så... när X var liten..." så sitter jag och skäms. JAG HAR INGEN ANING OM VAD ANDRAS BARN GJORT, VAD DE TYCKER, HUR DE AGERAT osv... VARFÖR??? Jag tror helt enkelt att jag inte pallat bry mig. VEM F*N BRYS SIG OM ANDRAS BARN NÄR MAN INTE KAN FÅ EGNA...? Usch, hemska tanke... men det är den känslan jag haft!!! Så först och främst TACK till MP, samt ett FÖRLÅT till dig också!!! Jag önskar att jag varit en bättre "extra-moster". :-)
Anna skickade ett sms till mig, torsdagen den 19 april 2007 (min födelsedag) på kvällen där det stod: Hej. Kan du inte komma hem till mig imorgon och äta frukt? Jag läste det inte förrän på morgonen dagen efter och ringde upp henne och frågade bums: Är du GRAVID? (Vi bjuder väl för sjutton aldrig varandra på frukt!!!!!- så jag förstod att det var ngt märkligt) och Anna svarade JA, trodde jag att världen skulle gå under. Jag ramlade ihop i en hög på mitt jobb (där jag ringde ifrån) och bara grät och grät och grät. Mina kolleger M och M fick samla ihop mig och lägga mig i en soffa och lyssna och kramas. Sen satte jag mig i bilen och körde ut till Jannes jobb. Janne sprang ut till bilen då jag var helt hysterisk. Efter 20 min tröst körde jag hem till Anna. Jag grät när jag såg henne. Jag kramade om henne, samtidigt som jag ville slå henne (jag gråter NU när jag skriver detta!!) Jag menar inte att jag ville skada henne, men jag tyckte att allt var så fruktansvärt orättvist. Jag ville bara dö. Kasta mig ut från hennes balkong från 7:e våningen eller ngt. SNÄLLA TA BORT MIG FRÅN JORDEN. Helt ärligt alla läsare, det är den känslan jag hade. Eftersom att Anna visste om mina och Jannes problem (hon var då en av de få som kände till det), ville Anna berätta för MIG FÖRST av alla i släkten. Nu efteråt kan jag inte annat än tacka Anna för att hon gjorde det. Anna fick också till uppgift att berätta för hela släkten om mitt och Jannes problem, för jag orkade helt enkelt inte. Jag grät ju i stort sätt hela tiden.
Min nya ångest bestid i tankar kring att jag inte skulle kunna tycka om Annas bebis. Tänk om jag blev en bitter moster-kärring som bara satt och tyckte synd om mig själv??? Men herre du milde, det blev ju totalt tvärt om. Så fort Edit hade kommit till världen så ÄLSKADE JAG HENNE SOM MITT EGET!!!! På riktigt. Och gör det fortfarande. :-) Så TACK Anna för att du inte var rädd för att berätta för mig.
Andra väninnor väntade lite längre och drog sig för att berätta. Usch, vad ont det gör när väninnor berättar att de är gravida. Som om man inte unnar dem den lyckan! Men det är ju inte alls så. Man är bara så J*VLA ledsen för att man själv inte blir gravid. Jag låg och tänkte på detta en natt och kom att jämföra det med svartsjuka, avundsjuka eller så. Tex om du sökt in till pilotutbildningen och fått veta att: 1. du har för dålig syn- du opererar dig. 2. du har inte tillräckliga betyg i matte- du läser upp betyget. 3. du har fel på högerbenet- du opererar det. 4. ditt mörkerseende är kass- du finner en läkare i Amerika som fixar detta (ALLT DETTA + 15 saker till MÅSTE GÖRAS INNAN DET ÖVERHUVUDTAGET ÄR LÖNT ATT SÖKA. Dessutom är det så att 4 av dessa sakerna kan du verken operera eller fixa till på eget sätt- du får bara lita på vetenskapen och HOPPAS)... osv osv... Så söker din kompis in till pilotutbildningen och kommer in direkt. Ja, det är ungefär så. Eller nej, det är det ju inte... men det är det där SNOPNA liksom. Att andra klarar det du själv inte kan.
Men jag måste berätta att när Anna väl hade berättat för släkten om mitt och Jannes problem, så blev allt mycket, mycket lättare för min del. Jag kunde vara öppen och berätta och andra vågade ställa frågor och lyssna. MITT RÅD ÄR ATT VARA ÖPPEN MED OFRIVILLIG BARNLÖSHET för jag tror att det lättar ångesten.
Ska sanningen fram så när väl min och Jannes bebis hade "satt sig" och vi vågade tro på graviditeten, så blev jag exakt likadan mot de personer som jag vet var i samma situation som mig och Janne och som kanske hade tappat (mf) en eller två insättningar, eller där det inte tog alls. Till dessa trippade jag till en början på tårna för, tills jag kom ihåg hur jag själv tyckte det var. Janne agerade precis likadant! Vi har pratat rätt mycket om det han och jag.
Summering:
1. Var öppen med att du och din partner har problem.
2. Var ärliga och inte rädda för att berätta att du är gravid för en väninna som har problem att bli gravid. Krama och torka hennes eller hans tårar istället och lyssna!!
KRAM KRAM KRAM till er, era underbara läsare.
Konrad i sin mysiga åkpåse från One Tree Hill. :-) I Silver så klart.
På promenad i det underbara vintervärdret.
Vi bor nog vackrast i världen, men det glömmer man ibland bort!! Ven syns i bakgrunden. HÄRLIG dag och skitkallt. :-)
Konrad med sin bitring-mojäng. Han har ju rätt ont i munnen med tanke på att det troligen är fler tänder på g. Skönt med bitringen som svalkar.
Tänka sig att det skulle "bli" en sådan här UNDERBAR kille till slut. Han är värd ALL MÖDA upphöjt till miljonersmiljoner!!!
Vi ÄSLKAR DIG VÄRLDENS FINASTE KONRAD!!! :-)
Mitt recept på KÖTTBULLAR!!
Oavsett vilket, så har jag nu hittat på världens godaste recept på köttbullar. Lite taget från nätet och lite eget "hitte-på". SKIT SAMMA- dessa är oslagbara! :-)
Låt oss se...
ca 100 köttbullar.
2 kg nötfärs
2 ägg
ca 1 dl ströbröd som jag häller vatten på så att det blir en sörja
3 påsar LÖKSOPPA från Lidl (INTE Fransk löksoppa från City Gross eller så!!!!!!!!!!) Det MÅSTE vara LÖKSOPPA från Lidl.
Innan du lägger i löksoppan i smeten så kör ett par varv med vanlig kavel utanpå påsen (då bitarna i LÖKSOPPABN är rätt stora).
Nu slänger du bara ihop alla ingredienserna. Blanda rejält med fingrarna. INGET MER SKALL TILLSÄTTAS!!!!!
Jag ställer spisen på "lagom" värme då jag steker köttbullarna. Ingen olja, inget margarin...
Som sagt. SKITGODA!!! :-) Jag lovar!! :-)
Skämmigt med IVF***WHAT?!
Jag tror att hela vår, min och Jannes historia började som för många andra par: Ut med preventivmedel och mängder med sex!
Detta är inget man basunerar ut att: "Såja, jag tog ut min spiral i förra veckan och nu har vi jättemycket sex för att vi ska bli med barn".
Nej, istället så smyger man med detta i början för man vill ju "komma med glädjebeskedet" typ i nästa månad (ALLA ANDRA blir ju gravida direkt- så det skulle ju vi också bli)...
...MEN ICKE!!
När det då gått ett tag och mensen fortfarande envisas med att komma som vanligt, börjar man på något sätt misströsta. Ibland kunde frågan komma från nära och kära: "Är det inte dags för er att skaffa barn?" och ännu värre... "den biologiska klockan tickar... även för dig Jenny!" Jag gissar att det är fler än jag som varit ofrivilligt barnlös som bara velat DÖ!!!!!!!!!! Ja, ni läste rätt. Man vill bara lägga sig ner och försvinna. HATA MENS!!! HATA!! HATA!! HATA!!!
Så kommer alla de där känslorna om att jag faktiskt är en bra kvinna, jag har både fast jobb och stadig ekonomi... och vad hjälper detta??? Inte f*n blir jag gravid för detta!!
Sen börjar det gå upp för en att det faktiskt är ett BEKYMMER!! Jag började titta runder här på nätet och hittade MÄNGDER, MASSOR av kvinnor i samma situation. TACK ALLA UNDERBARA "systrar" för att ni har funnits med på vår resa. TACK!!! (Bla Jenny, Sara, Hanna och Lilla J... och alla som jag känner sedan innan givetvis). Tack också till de personer som stöttat mig genom hela IVF-resan och funnits som stöd. Maria Lj har kommenterat regelbundet och kommit med glada tillrop och visa kommentarer. TACK! :-) Sen har jag ju alla de vänner som inte är bloggare, men som stöttat mig i riktiga livet så att säga. Ni är MÅNGA och ni är fantastiska! Anna, Rebecka, Maria, Monica, Helen, kollegerna på Ven + många till! TACK!!
När jag väl fattade att det var ett bekymmer, att jag och Janne hade problem att bli gravida tog jag direkt kontakt med min gynekolog som vägledde mig. "Tyvärr", ja jag måste sätta tyvärr inom ", för egentligen är det ju inte tyvärr. Jag var ju tvungen att gå ner 40,5 kg för att få gratis hjälp. Men tack vare mina 40,5 kg ner så mådde jag ju också 100 miljoner gånger bättre, så därför är tyvärret inte så himla mycket tyvärr. hahahahah Vilken mening!!! :-)
Oavsett vilket så blev det ju en IVF-resa för mig och Janne. En IVF-resa som innehåller mycket tårar, mycket förväntning, spänning och OÄNDERLIG KÄRLEK!! :-)
För vår del slutade vår IVF med en "stor och frisk bebis" (som var det första läkaren sa när Konrad "kom ut") och ja, jag fattar ännu inte idag hur lycklig man kan vara!! Vilka känslor man kan ha för ens barn! SÅ FANTASTISKT!!! Jag ÄLSKAR varje sekund med vår Konrad och kan liksom inte få nog av honom!! LIVET ÄR UNDERBART!!! :-)
Iaf så fick jag veta att det finns par som tycker att IVF är skämmigt, och det får ju de tycka om de vill. Jag blev bara så himla, himla förvånad när jag hörde det. VEM tycker att det är skämmigt att få en ny lever, eller ett nytt hjärta om detta slutar fungera som det ska? VARFÖR skulle det då vara skämmigt att få hjälp mot ofrivillig barnlöshet?? Märklig jämförelse kanske...?!
Jag tänker fortsätta vara öppen med min IVF-resa, dels för alla i min omgivning men också för att medsystrar på nätet som precis börjat sin resa. VÄLKOMMEN med frågor kära medsystrar och alla andra också för den delen. TILLSAMMANS är vi ALLTID starkare! :-)
Vet ni att jag faktiskt har en 24 sidor lång dagbok som jag skrev under min IVF-resa. Jag hade tänkt att dela med mig av den för LÄÄÄÄÄNGESEN men det har av olika anledningar inte blivit av...
Skämmigt eller ej?! Jag skiter i vilket. TACK VETENSKAPEN och TACK FORSKNINGEN för att Konrad finns!!!
JAG ÄLSKAR LIVET!!!! :-)
Babysimmet
Lek och bus hemma hos moster med kusin Edit
Samma tillfälle, men andra kläder... råkade visst kräkas. :-)
