jennyvakt

Jag antar att vi är rätt många som verkligen VAKNADE kl 6.20 imorse. Jag var i halv slummer och när det första dånet kom trodde jag att det var en stor traktor/lastbil som kommit fel ute på vägen. Jag sov på Ven och ibland håller bönderna på att frakta olika saker till de olika båtarna. Men detta dån slutade inte, och rätt som det var började väggen bakom mig att skallra. Nu är det så att sängen jag sover i liksom inte är den mest bastanta eller så, utan den är ganska ryckig. Jag kände hur vibrationerna gjorde att hela sängen skakade något fruktansvärt. Jag trodde då att det kanske varit en elev som vält TV´n utanför (står precis vid väggen bakom sängen där jag sov). Men TV´n tycktes aldrig sluta att slå i väggen...

Jag for rätt upp ur sängen...

Det första jag tänkte var faktiskt: "HÄNDE DETTA?"

Jag tassade ut i rummet för att kika på den eventuella eleven som hade ramlat på TV´n, men det fanns ingen där! Det kom dock två små gosiga elever tassande och vi var ALLA helt förvirrade. Mitt i detta blev jag iallafall varse att jag inte var ensam om att ha upplevt detta.

MÄNGDER av tankar, ett sms till rektorn som satt på båten till Ven och därigenom (hans fru hade ringt) fick jag veta att det var ett jordskalv. SHIT!!

Jag ringde hem till man och frågade om han hade upplevt skalvet. Han frågade: "Hur vet du det?". Min älskade man trodde att det var någon som hade ramlat inne i grannarnas trappa och undrade hur jag kunde ha koll på detta. Jag fick förklara... :-)

Men ändå, vi har alltså upplevt ett jordskalv som uppmätte 4,7 på Richterskalan. Inte sedan 1904 har denna styrka upplevts. Jag frågar mig nu, ska jag vara "glad" över att jag fått uppleva detta?