Tankar om IVF- del 2

Jag har fått många kommentarer om mitt förra inlägg om IVF. Det roliga är att flera har kontaktat mig på Facebook och andra har kommenterat på stan när jag träffat dem att de läst... men inte så många har skrivit. Jag vet att inte alla har så lätt för att få ner sina tankar via skrift, men jag vill ändå säga till er som läser: SNÄLLA SKRIV. Vi är så många kvinnor och män i IVF-resor som behöver höra från er läsare vad ni tycker. Det är här på de olika Bloggarna som vi håller ihop, stärker varandra, tar hand om varandra, peppar osv... Dock ska Ni alla UNDERBARA personer som kommenterat på Facebook eller här (eller på stan), veta att era kommentarer värmer. De värmer inte bara mig, utan de värmer också alla mina "medsystrar".

Oavsett vilket, så har jag 1000000 tankar om olika saker. Bla idag fick jag (Konrad) en present av min syster Annas kompis MP. TACK SÖTA DU!!! Då kom jag att tänka på om jag överhuvudtaget gett henne något!! Jo, till hennes första barn köpte jag en liten pinal, men till hennes andra barn då? När föddes det barnet? Hmm... jo mitt i min värsta ÅNGEST över vår ofrivilliga barnlöshet. Jag har helt enkelt inte brytt mig om barn som är födda mitt i denna ÅNGEST och det får jag ju erkänna. Min bästa väninna MJ födde en liten flicka mitt i denna period också. När hon sitter och berättar om "X var ju så... X gjorde ju si... X sa så... när X var liten..." så sitter jag och skäms. JAG HAR INGEN ANING OM VAD ANDRAS BARN GJORT, VAD DE TYCKER, HUR DE AGERAT osv... VARFÖR??? Jag tror helt enkelt att jag inte pallat bry mig. VEM F*N BRYS SIG OM ANDRAS BARN NÄR MAN INTE KAN FÅ EGNA...? Usch, hemska tanke... men det är den känslan jag haft!!! Så först och främst TACK till MP, samt ett FÖRLÅT till dig också!!! Jag önskar att jag varit en bättre "extra-moster". :-)

Anna skickade ett sms till mig, torsdagen den 19 april 2007 (min födelsedag) på kvällen där det stod: Hej. Kan du inte komma hem till mig imorgon och äta frukt? Jag läste det inte förrän på morgonen dagen efter och ringde upp henne och frågade bums: Är du GRAVID? (Vi bjuder väl för sjutton aldrig varandra på frukt!!!!!- så jag förstod att det var ngt märkligt) och Anna svarade JA, trodde jag att världen skulle gå under. Jag ramlade ihop i en hög på mitt jobb (där jag ringde ifrån) och bara grät och grät och grät. Mina kolleger M och M fick samla ihop mig och lägga mig i en soffa och lyssna och kramas. Sen satte jag mig i bilen och körde ut till Jannes jobb. Janne sprang ut till bilen då jag var helt hysterisk. Efter 20 min tröst körde jag hem till Anna. Jag grät när jag såg henne. Jag kramade om henne, samtidigt som jag ville slå henne (jag gråter NU när jag skriver detta!!) Jag menar inte att jag ville skada henne, men jag tyckte att allt var så fruktansvärt orättvist. Jag ville bara dö. Kasta mig ut från hennes balkong från 7:e våningen eller ngt. SNÄLLA TA BORT MIG FRÅN JORDEN. Helt ärligt alla läsare, det är den känslan jag hade. Eftersom att Anna visste om mina och Jannes problem (hon var då en av de få som kände till det), ville Anna berätta för MIG FÖRST av alla i släkten. Nu efteråt kan jag inte annat än tacka Anna för att hon gjorde det. Anna fick också till uppgift att berätta för hela släkten om mitt och Jannes problem, för jag orkade helt enkelt inte. Jag grät ju i stort sätt hela tiden.

Min nya ångest bestid i tankar kring att jag inte skulle kunna tycka om Annas bebis. Tänk om jag blev en bitter moster-kärring som bara satt och tyckte synd om mig själv??? Men herre du milde, det blev ju totalt tvärt om. Så fort Edit hade kommit till världen så ÄLSKADE JAG HENNE SOM MITT EGET!!!! På riktigt. Och gör det fortfarande. :-) Så TACK Anna för att du inte var rädd för att berätta för mig.

Andra väninnor väntade lite längre och drog sig för att berätta. Usch, vad ont det gör när väninnor berättar att de är gravida. Som om man inte unnar dem den lyckan! Men det är ju inte alls så. Man är bara så J*VLA ledsen för att man själv inte blir gravid. Jag låg och tänkte på detta en natt och kom att jämföra det med svartsjuka, avundsjuka eller så. Tex om du sökt in till pilotutbildningen och fått veta att: 1. du har för dålig syn- du opererar dig. 2. du har inte tillräckliga betyg i matte- du läser upp betyget. 3. du har fel på högerbenet- du opererar det. 4. ditt mörkerseende är kass- du finner en läkare i Amerika som fixar detta (ALLT DETTA + 15 saker till MÅSTE GÖRAS INNAN DET ÖVERHUVUDTAGET ÄR LÖNT ATT SÖKA. Dessutom är det så att 4 av dessa sakerna kan du verken operera eller fixa till på eget sätt- du får bara lita på vetenskapen och HOPPAS)... osv osv... Så söker din kompis in till pilotutbildningen och kommer in direkt. Ja, det är ungefär så. Eller nej, det är det ju inte... men det är det där SNOPNA liksom. Att andra klarar det du själv inte kan.

Men jag måste berätta att när Anna väl hade berättat för släkten om mitt och Jannes problem, så blev allt mycket, mycket lättare för min del. Jag kunde vara öppen och berätta och andra vågade ställa frågor och lyssna. MITT RÅD ÄR ATT VARA ÖPPEN MED OFRIVILLIG BARNLÖSHET för jag tror att det lättar ångesten.

Ska sanningen fram så när väl min och Jannes bebis hade "satt sig" och vi vågade tro på graviditeten, så blev jag exakt likadan mot de personer som jag vet var i samma situation som mig och Janne och som kanske hade tappat (mf) en eller två insättningar, eller där det inte tog alls. Till dessa trippade jag till en början på tårna för, tills jag kom ihåg hur jag själv tyckte det var. Janne agerade precis likadant! Vi har pratat rätt mycket om det han och jag.

Summering:
1. Var öppen med att du och din partner har problem.
2. Var ärliga och inte rädda för att berätta att du är gravid för en väninna som har problem att bli gravid. Krama och torka hennes eller hans tårar istället och lyssna!!

KRAM KRAM KRAM till er, era underbara läsare.



Konrad i sin mysiga åkpåse från One Tree Hill. :-) I Silver så klart.



På promenad i det underbara vintervärdret.



Vi bor nog vackrast i världen, men det glömmer man ibland bort!! Ven syns i bakgrunden. HÄRLIG dag och skitkallt. :-)



Konrad med sin bitring-mojäng. Han har ju rätt ont i munnen med tanke på att det troligen är fler tänder på g. Skönt med bitringen som svalkar.



Tänka sig att det skulle "bli" en sådan här UNDERBAR kille till slut. Han är värd ALL MÖDA upphöjt till miljonersmiljoner!!!



Vi ÄSLKAR DIG VÄRLDENS FINASTE KONRAD!!! :-)

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fan vad du skriver bra, jag vill bara läsa mer. förstår att ni har haft en skit tuff tid innan miraklet kom!!!!! eller rättar sagt så tror jag inte att man förstår om man inte har gått igenom det själv,man försöker bara förstå. Snygg åkpåse!!! Kram Kana

2009-12-21 @ 22:35:46
Postat av: Anonym

Hej Jenny

Har "smygläst" din blogg under ganska lång tid... Fick tipset av en kompis eftersom vi befunit/er oss i samma situation som ni. Jag är just nu gravid i vecka 35 (genom IVF) och naturligtvis överlycklig :-). Ville bara tacka för ett fantastiskt stöd som jag fått via din blogg utan att du vet om det :-)... Vi har varit riktigt dåliga att prata om vår IVF resa och i princip finns det bara en person som vet vad vi gått igenom... Det har varit tungt men min man ville absolut inte berätta så jag fick helt enkelt repektera detta. Vi pratar ju i alla fall med varandra om det... Så ännu en gång... Stort tack för en mycket bra blogg. STORT grattis till en jättefin Konrad!!! Många kramar

2009-12-22 @ 09:59:35
Postat av: Anonym

Hej. Vi träffades i stan igår och du sa att jag skulle kommentera. Så det görjag nu. Du skriver jättefint och det hjälper nog många som är i samma situation som ni varit i.

2009-12-22 @ 10:33:43
Postat av: Anonym

Hej. Vi träffades i stan igår och du sa att jag skulle kommentera. Så det görjag nu. Du skriver jättefint och det hjälper nog många som är i samma situation som ni varit i.Och lille Konrad är en fin liten kille. Ha det bra. Annika. Tessan på cityklinikens mamma

2009-12-22 @ 10:35:56
Postat av: Teresa

Hej Jenny,

Vad otroligt bra skrivit! Har inte träffat dig än & sagt grattis till lille killen! ( börjar ju bli stor nu) Så ett stort grattis till både dig & Janne!



Tycker att det är otroligt strongt att du är så öppen om din & Jannes babyresa!

Dina tips & råd kan säkerligen hjälpa andra i samma situation..



God Jul på er alla 3

Kramar Teresa westerberg

2009-12-22 @ 12:20:17
Postat av: Maria

Söta Jenny, man blir ju helt tagen av vad du skriver. Så mycket känslor och kärlek. Bra att du delar med dig av tankar och erfarenhet. Det kan hjälpa många!



Ta hand om er nu och ha en riktigt mysig FÖRSTA jul med er lille Konrad!



(här verkar det inte blir någon bebis innan jul i alla fall:-)

Kram Maria

2009-12-22 @ 12:40:04
Postat av: Lina

Hmmm, finns så många känslor som jag delar med dig. Dock är inte vårt problem att bli gravida utan att barnen slutar växa i magen och därmed blir vi tvungna att avbryta graviditeten eller rättare sagt sätta igång en förlossning. Denna procedur har vi varit med om tre gånger och jag kan inte annat än att instämma i att det är inte rättvist.



Minns en kompis som nyss fått barn och beklagade sig över sömnlösa nätter. Jag ville bara skrika - Hellre det än att ha ångest, känna sig värdelös och gråta själv. Hade gladeligen hört mitt eget barn gråta.



Tillslut fick vi då Oskisen. Detta mirkakel skedde pga dagliga blodförtunnande sprutor, medicin och ul varannan vecka inkl. flödesmätning. Oskar föddes med akutsnitt i v.25 och vägde 475 gr. Nu började ångesten över att skaffa barn till varje pris. Särskilt med tanke på att "storasyster" är född i v.28.



Under "våra" hundår lärde man sig vem som var vän eller inte. Vem vågar prata med en? Ställa frågor? eller bara finnas?



Idag vet man att barn är inget man skaffar utan ngt man får! Tyvärr önskar jag att ingen behövde få uppleva detta på det ena eller andra viset.



Skulle kunna skriva metervis. Allt jag vill säga är att även om jag och D inte varit med om samma resa som er, så förstår vi er och vill bara igen säga grattis till ert mirakel!



God jul!

Från oss i H-löv

2009-12-22 @ 15:38:35
URL: http://greddhyllan.blogspot.com/
Postat av: Malin

Jenny, Jenny, Jenny!

Det är ingen lätt resa ni gått igenom, har en gammal kollega som gått igenom samma under samma tid, dock utan ett resultat som Konrad... Det är svårt att bara finnas där också, vad kan man göra liksom... Men jag kom fram till att det var mest att just finnas där!

Presenterna är ju bisaker i denna värld eller hur! Ha en riktigt God Jul och ta hand om er. Snart måste det väl bli tillfälle då jag får se Konrad in real life också! Kram Malin

2009-12-22 @ 19:59:51
Postat av: Jenny

Återigen, kanonbra inlägg! Bra råd till dem i samma situation. Tror också att öppenhet är bästa sättet att klara det svåra det innebär att vara ofrivilligt barnlös. Jag körde med öppna kort från början.



Vet inte när vi ska till Skåne nästa gång:o) Men till Falkenberg ska vi flera gånger under nästa år. Vi får ordna en träff då tycker jag:o)hos någon av oss.



GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!!!



Kramar från oss!

2009-12-22 @ 23:01:16
URL: http://www.barnlangtan.se/
Postat av: Sara

Vilka härliga bilder. Och vilket jättejättejättebra inlägg. Du är grym Jenny!



God jul på dig nu och njut av livet!

KRAMAR

2009-12-23 @ 07:46:33
URL: http://langtaneftertresamhet.blogspot.com
Postat av: Anna

HEJ SYSTER!



Herre du milde.... VILKET INLÄGG!! Bjöd jag verkligen hem dig på frukt? (det är ju faktiskt lite komiskt i det hela;) Jag kunde ju sagt kaka eller godis och verkat lite mer trovärdig.



Det jag minns var att du sa: Jag hoppas att du skrattar när du spyr! Du tvingade mig tom att säga JA! Helt galet! ;) Men situationen var ju helt oväntad för oss alla...



SES IMORN PÅ JULAFTON!

KRAMAR

2009-12-23 @ 22:33:18
Postat av: jennie

Hej!Vilka härliga vinterbilder ni har tagit,synd man missat det då vi är i Kina.FAST vi fick en underbar julklapp farfar/farmor samt Iversen kom.Kunde inte vara bättre.Kram på er!

2009-12-28 @ 15:10:50
Postat av: Sandra D

Hej hej

Tänkte skriva till dig att jag brukar läsa din blogg, nu när du blivit inbjuden till min ;-)

Hade ingen aning om resan ni haft... du skriver jättebra

/Sandra D

2009-12-28 @ 21:27:32
URL: http://trollochlejon.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0