jennyvakt

Allt började den 1 september 2007. Våra grannar adopterade då en lurvig 4- bent flicka från Irland genom en organisation här i Sverige. Sagt och gjort flyttade en Greyhoundflicka med okänd historia in hos våra grannar och in i våra hjärtan. Trisha var en korning mellan Greyhound och något mer pälsigt och därför var Trisha mer hårig än en "vanlig" Greyhound.

Jag har ju aldrig varit överdrivet glad för hundar utan brukar hålla mig på avstånd. Denna vovvsing blev det dock annorlunda med. Vovven var liksom så himla mild och go. Inte stressad och stirrig och sånt som kan få oss hundrädda att bli skrämda. Hon bara fanns liksom. Jag var inte alls rädd för henne!! Både jag och Janne hoppade in som stand-in på kisserunderna när matte och husse arbetade. Jag lärde mig mycket "hundvett" genom Trisha.

Det finns 100 historier att berätta om Trisha. 99 av dessa är fantastiskt roliga, men den 100:e är fruktansvärt tragisk.

Det visade sig att Trisha troligtvis var mycket äldre än vad man från början trodde. Matte och husse tog henne för ett antal veckor sedan till veterinär där det visade sig att vovvisen var äldre än vad de troode och att hon hade smärtor i ryggen. Detta gjorde att hon sattes på en hög dos medicin. Trisha blev sig inte lik igen. Hon var trött, orkade inte gå ut, ville inte dricka osv. Som tur är har vovvisen världens bästa matte som tänkte mer på Trisha än på sig själv och matte och husse bestämde sig därför att inte låta Trisha lida mer än nödvändigt.

Hon togs bort idag, lördagen den 4 juli kl 11.20.

Sov så gott älskade Trisha. Ha det så bra bland de andra hundarna i hundhimlen. Hälsa till Tora!! KRAM