jennyvakt

Jag är inte den "böliga" eller "blödiga" typen. Som lärare/ specialpedagog har jag varit med om ett antal skolavslutningar utan att bli det minsta rörd till tårar. Visst har avslutningarna varit fina, men jag har inte gråtit eller så...

Årets sommaravslutning blev annorlunda. Först och främst så var/ är jag gravid så att det stänker om det. Kanske gjorde detta att mina hormoner dansade runt kroppen på mig. Avslutningen började med ett bildspel på alla eleverna och mina kära kolleger. Då grät jag. Efter maten var det då dags att rada upp våra kära elever för sommarceremonin med betyg och prisutdelning. Då grät jag. Efter ceremonin kom en elev fram till mig med en paket. Jag började med att öppna kortet och läsa det. Då grät jag floder. När jag sen öppnade paketet grät jag så mycket att jag fick skynda mig att kramas och sen in på toa för att rätta till sminket... Snacka om att ha blivit bölig och blödig.

Titta på texten på kortet. Jag har svårt att idag, nästan 2 veckor efter skolavslutningen hålla tillbaka tårarna. GIVETVIS av glädje. :-) TACK underbara XX och föräldrarna.