jennyvakt

Jag räknas till dem som inte går till kyrkogården allt för ofta. Dock brukar jag tända ljus och gå till Minneslunden på Allahelgona. Det är så fantastiskt vackert!!

Detta år blev det av en händelse så att vi kom att stöta på en man och hans hustru, där mannen förlorat sin bror med familj i tsunamin. Vi stod och pratade lite kring familjegraven. Till en början var jag stel som en pinne för jag hade inte riktig koll på HUR man samtalar kring en grav. Dock var mannen och hans hustru så frispråkiga kring döden att det blev lättare och lättare. Jag hade många frågor och de hade ett behov av att prata gissar jag. Intressant och lärorikt. Man man sammanfatta det så? Ja, jag tror faktiskt det, för paret hade ett annat perspektiv på saker och ting och det är sånt jag själv kan lära mig av.

Jag var precis på väg till lilla Felicias grav för att krama på hennes mamma som jag hade sett på avstånd, när jag upptäckte att mamma Karro hade försvunnit. Jag hant inte krama på henne. Jag får helt enkelt göra det en annan dag. Oavsett vilket så är lilla Flisans grav ett så himla fint ställe att bara ställa sig och titta på. Graven är dekorerad och så himla söt och vacker. Vi tänker på dig lilla Felicia. KRAM

Jag hade 2 ljus med mig detta år. Ett till farmor Dina och ett till morfar Knut. Konrad blev ju döpt till Knut efter morfar. Dessa ljus satte jag på nya minneslunden där de båda ligger. Vila i frid älskade farmor och morfar.



Jag skrev lite på ljusen...



Här är gravljusen i Minneslunden