jennyvakt

Då var det dags för Konrads första förkylning. Det började lite smått redan i tisdags och sedan natten till onsdagen för att sedan eskalera. Jag fick börja ge honom koksaltlösning i näsan med viss våldsamhet då unge herrn absolut inte var intresserad av att ha något uppstoppat i näsan. Resultatet blev lysande. Han verkade förstå att det var enklare att andas efter dropparna och gjorde sedan mindre motstånd. BRA KONRAD!! :-) Eftersom att han var förkyld, blev han gnällig och lite så i humöret. På torsdagen grät han sig till sömns. Lille gossen var helt utslagen. Dock ingen feber. När Konrad "pratade" (jollra), eller grät under fredagen hörde jag hur hes han blivit och denna heshet eskalerade till den milda grad under lördagen att jag började ifrågasätta om han faktiskt hade ont i halsen.

Jag tror inte att jag räknas till de nojjigaste föräldrarna, men jag ringde ändå 1177 och fick prata med Lisbeth som lugnade ner mig lite grann. Eftersom att han åt (amningen satt som den skulle) hade han troligtvis inte alls ont i halsen utan "bara" ett virus på stämbanden. Om det var så att jag ansåg att han var så pass stopp i näsan att amningen inte fungerade så skulle vi komma in med honom. Detta bekymmer ansåg jag dock inte fanns. Han hade ingen feber och allmäntillståndet var mestadels "som vanligt"- glada, mysiga Konrad.

Konrad rosslade ganska rejält i luftrören men jag ansåg att det han hostade var slem och liksom inte torrhosta. Vi bestämde dock oss för att avvakta. Idag är det två dagar sedan jag ringde 1177 och Konrad mår bättre. Han är fortfarande kraxig, men han verkar må bättre tycker jag.

Stackars, stackars vår älskade lille kille.