Långfredagen...som blev lång...

Bättre sent än aldrig.

Jag fyllde år under påsklovet och på långfredagen bjöd jag på påskbuffé för mina nära och kära (hemma hos mamma och pappa)!!! :-) Jodå, på våra 70 m2 blir det inga stora kalas. Hihi. Iaf, så åt och drack alla och hade så mysigt så mysigt. Fint väder var det också kan meddelas, så alla satt utomhus under pauserna (även familjen Hansson håller paus från maten). :-) Rätt som det var så skulle mormor (oerhört vital dam) ut för att andas lite i mammas och pappas trädgård och för att komma ut så måste man ta ett trappsteg ner. Detta är något som kära mormor har gjort 2 miljoner gånger, men just denna gång så tog hon fel på trappsteget och föll rakt ner i marken. Hon gjorde först en snurr i luften och hamnade liksom på rygg. Det blev av natuliga skäl lite omtumlande och jag och min mosters man fick upp mormor på en stol. Eftersom att hon var skärrad och vi likaså så började jag kolla igenom henne och hon såg verkligen hel ut. BRA. Men hon klagade direkt på att hennes ena handled kändes "konstig". Smart som mormor är så plockade hon av sig alla sina ringar och sånt ifall hon skulle svullna upp. Kvicktänkt som hon var så var jag inte jätteorolig över henne. Dock så klagade hon över sin handled och efter 2 min så frågade jag henne om det inte var bäst att hon fick kollat upp sin handled. Jag packade in mormor och mamma i bilen och körde till Hbg med henne. Väl där var det en rätt lång väntetid innan röntgen och allt sånt.
Vad är det med den generationen som ber om ursäkt för sin existens? Hon tyckte det var fasansfullt och fruktansvärt att hon tvingade mig och mamma att vara med! Hallå??!?!?!?! Mormor, du är min mormor!!!! Du har kört mig 200 500 miljarder gånger genom åren i vått och torrt och nu sitter du här och ber om ursäkt för att du har skadat dig.
Väntetid, smärtstillande, röntgen, väntetid, doktor. Jodå, handleden var bruten!!!!!!! Precis i samma "bryt" som för 31 år sedan då hon bröt sin handled första gången. Stackars, stackars mormor. Hon fick gipsat armen stackaren. KRYA på dig lilla söta mormor!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0