Snabba moves

Det där med spindlar...



I Härslöv, ca milen norr om Landskrona, där jag växte upp höll vi ungdomar ihop i vått och torrt. Det fanns liksom inga låsta dörrar utan vi gick in och ut till varandra. Johan var en av mina absoluta favoritkompisar. Han satt med mig och Monica på matematiken i skolan. Så mycket tyckte vi om honom. ❤️ Johan var och är fortfarande viktig. Jag kan ännu idag minnas hur glad man är i hans närhet. Han har ett väldigt smittande skratt.

Iaf. 

En gång för typ 25-30 år sedan var jag och Johan hemma hos oss på Korsvägen 3. Det var sommar och altandörr stod öppen osv. Klockan var nästan natt och Johan skulle gå hem. Det var mörkt i köket. När vi skulle passera hörde vi hur något sprang över golvet och vi trodde bums att det var en mus. 

Vi tände...

Var det en mus?


Nej! Det var ingen mus. Det var den största spindel jag skådat. På riktigt. Minst en halv meter i diameter. Kanske en meter!! 


Okej, överdrift. Men stor var den. Jag lovar.

Vi blev jätterädda och började skrika och ha oss. Idag kan man ju undra varför man gör på det viset? Hoppa runt och stressa upp varandra. Undertecknad fick ta tag i saker och ting och styra upp och när jag skulle be Johan om hjälp...


Så var Johan borta!!!

Johan, var är du?

Jag tittade runt i panik och då såg jag Johan...

Stå på en stol och hysteriskt peka på spindeln och skrika att jag skulle rädda honom!!!!!!!!!!!!


Älskade Johan, tänk att jag kom och tänka på dig idag. Bara för att jag råkade vara med om något som 'liknade' händelsen i köket på Korsvägen 3 när spindeln skrämde livet ur dig. 😂😂😂

❤️ Johan Asp ❤️

Följande hände idag:


Vi är som ni säkert vet i Thailand. I Thailand finns en lite annorlunda växt- och djurflora.

Först blev det ett himla hallå över en orm som slingrade på en palm. Så klart ska man vara försiktig. Ormen klapp en gekoödla mitt framför näsan på Konrad. 

Men iaf.

Mamma Nonne låg och solade och kände hur något 'ramlade' ner på henne. Det var bara typ fröer så det var inget konstigt alls. Men då fick Janne syn på anledningen till att det ramlade ber fröer. Ett gult huvud stack ut långt uppe i palmen. Det var en ödla. Uppskattningsvis 30 cm med svans så det var ingen jätte men ändå 'ovanlig' och så klart av intresse för oss turister. Mamma Nonne for upp ur sin solstol. Detta skulle fotas. Mamma Nonne följde varje steg som ödlan tog. Troligtvis tyckte ödlan att mamma Nonne verkade vara en kul prick så ödlan kom ner på stammen. Mamma Nonne var oerhört nöjd som fick tillfälle att fota på typ 5 cm avstånd. Mamma Nonne var i detta läge oerhört tuff och modig och tyckte att hon och ödlan kände varandra. Mamma Nonne kopplade av. Skrattade och log.


Då gjorde ödlan ett hastiskt move och hoppade ner på marken mitt framför mamma Nonne. Ödlan irrade runt hennes tassar och vet ni. Jag låg och såg på hela detta spektakel och det enda jag tänkte på var Johan! 


Mamma Nonne som har atros mer eller mindre överallt i sin kropp kom helt av sig i sin sjukdomsbild och gjorde den mest graciösa ballerinahopp jag någonsin skådat. Ena tassen lyftes upp i ett enastående perfekt sån ballerina/yoga-move. Dock med sådan hastighet att inte ens en gång ljuset hant med!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0