jennyvakt

Det är förvisso 2 veckor sedan Konrad fyllde 5 månader men jag måste ändå delge er vad han fick av moster Anna på sin dag. Han blev så himla häftig i sin nya stass. Tack Anna och kusin Edit. Som ni skämmer bort mitt lille underverk. :-)

Jag kan också berätta att Konrad hade gått upp 1,5 kg!! sedan 4-mån kontrollen så nu är det slutätit på nätterna tyckte BVC-sköterskan. :-) Knut Konrad Sergio var på 5 månaders kontrollen 69 cm lång och vägde 8855 g. :-)

Men kolla nu in bilderna på kläderna som han fick av sin moster och kusin. :-)



Byxor med hängslor och randig tröja i farfarsmodell. Kepsen hade han sedan innan, och även om den är grå, så tyckte jag han blev cool i den också. :-)





Detta fotot togs i söndags hemma hos Konrads mormor och morfar. Konrad är mycket glad för sin moster och vise versa. :-)

Som sagt är jag ett julfreak, och det är INGENTING mot vad jag var för några år sedan. Janne har stillat mitt tomtebegär, samt Anna har fått mig att möjligen inrikta mig på mer designade tomtar. Skit samma, vad jag försöker få fram är att jag absolut älskar julen- och så är det med det, och det kan ingen ta ifrån mig. Konrad ska uppfostras i samma anda kring julen som jag själv uppfostrats. Helt ärligt, så sa även Janne att han sett fram emot denna jul då vi har barn i år. Så underbart!! :-)

Julafton började med att Konrad fick en julstrumpa från faster Smilja och kusin Ella från London. Julstrumpan var full med strumpor och kläder. Konrad blev nog lite "tagen på sängen" av mina julsånger och hela ceremonin som jag körde när han var halvt yrvaken. Men han verkade nöjd, så det blev en kul stund. :-)





Konrad kläddes i jultomtedressen som är så himla mysig att Konrad hade den på hela dagen. :-)





Typ 99% av klapparna var till Konrad. Jag vill verkligen skämma bort honom!! :-) Jag erkänner. :-)



Julafton firar vi först med ett besök hos svärföräldrarna, alltså Konrads farmor och farfar där svärmor varje år gör en specialitet som hon själv är uppväxt med i Italien/ Kroatien. SUPERGOTT! Jag gillade det redan första gången jag åt, och längtar redan till nästa jul. :-) Konrad skämdes bort av sin farmor och farfar och sina fastrar.

Sen lättade vi ankar och styrde kosan till min syster Anna, där julen firades med min sida av släkten så att säga.



Berget av julklappar som var till Konrad och Edit i princip. :-)



Släkten. Mormor, kusiner, moster, mamma och pappa, Anna och Jonas och Edit och jag, Janne och Konrad.





Martin och Konrad chillade i soffan ett tag. Martin är ju Konrads gudfar. :-)



Här sitter kusinerna och och väntar på tomten!!! :-)



Tomten kom med jättemånga paket. Konrad var dock mest intresserad av pappert och snörena. :-)





Ny fin Geggamoja-mössa. Jag köpte ett helt set med ALLT man kan tänka sig i den gröna med svart rand. Jag gillar den skarpt.

Både Konrad och Edit var på strålande humör hela dagen. Fantastiskt. De skrattade och busade. Eller ja, rättare sagt så busade Edit och låtsades att Konrad var med i leken. :-) SUVERÄN julafton. Tack Anna och Jonas för allt.

Jag har fått många kommentarer om mitt förra inlägg om IVF. Det roliga är att flera har kontaktat mig på Facebook och andra har kommenterat på stan när jag träffat dem att de läst... men inte så många har skrivit. Jag vet att inte alla har så lätt för att få ner sina tankar via skrift, men jag vill ändå säga till er som läser: SNÄLLA SKRIV. Vi är så många kvinnor och män i IVF-resor som behöver höra från er läsare vad ni tycker. Det är här på de olika Bloggarna som vi håller ihop, stärker varandra, tar hand om varandra, peppar osv... Dock ska Ni alla UNDERBARA personer som kommenterat på Facebook eller här (eller på stan), veta att era kommentarer värmer. De värmer inte bara mig, utan de värmer också alla mina "medsystrar".

Oavsett vilket, så har jag 1000000 tankar om olika saker. Bla idag fick jag (Konrad) en present av min syster Annas kompis MP. TACK SÖTA DU!!! Då kom jag att tänka på om jag överhuvudtaget gett henne något!! Jo, till hennes första barn köpte jag en liten pinal, men till hennes andra barn då? När föddes det barnet? Hmm... jo mitt i min värsta ÅNGEST över vår ofrivilliga barnlöshet. Jag har helt enkelt inte brytt mig om barn som är födda mitt i denna ÅNGEST och det får jag ju erkänna. Min bästa väninna MJ födde en liten flicka mitt i denna period också. När hon sitter och berättar om "X var ju så... X gjorde ju si... X sa så... när X var liten..." så sitter jag och skäms. JAG HAR INGEN ANING OM VAD ANDRAS BARN GJORT, VAD DE TYCKER, HUR DE AGERAT osv... VARFÖR??? Jag tror helt enkelt att jag inte pallat bry mig. VEM F*N BRYS SIG OM ANDRAS BARN NÄR MAN INTE KAN FÅ EGNA...? Usch, hemska tanke... men det är den känslan jag haft!!! Så först och främst TACK till MP, samt ett FÖRLÅT till dig också!!! Jag önskar att jag varit en bättre "extra-moster". :-)

Anna skickade ett sms till mig, torsdagen den 19 april 2007 (min födelsedag) på kvällen där det stod: Hej. Kan du inte komma hem till mig imorgon och äta frukt? Jag läste det inte förrän på morgonen dagen efter och ringde upp henne och frågade bums: Är du GRAVID? (Vi bjuder väl för sjutton aldrig varandra på frukt!!!!!- så jag förstod att det var ngt märkligt) och Anna svarade JA, trodde jag att världen skulle gå under. Jag ramlade ihop i en hög på mitt jobb (där jag ringde ifrån) och bara grät och grät och grät. Mina kolleger M och M fick samla ihop mig och lägga mig i en soffa och lyssna och kramas. Sen satte jag mig i bilen och körde ut till Jannes jobb. Janne sprang ut till bilen då jag var helt hysterisk. Efter 20 min tröst körde jag hem till Anna. Jag grät när jag såg henne. Jag kramade om henne, samtidigt som jag ville slå henne (jag gråter NU när jag skriver detta!!) Jag menar inte att jag ville skada henne, men jag tyckte att allt var så fruktansvärt orättvist. Jag ville bara dö. Kasta mig ut från hennes balkong från 7:e våningen eller ngt. SNÄLLA TA BORT MIG FRÅN JORDEN. Helt ärligt alla läsare, det är den känslan jag hade. Eftersom att Anna visste om mina och Jannes problem (hon var då en av de få som kände till det), ville Anna berätta för MIG FÖRST av alla i släkten. Nu efteråt kan jag inte annat än tacka Anna för att hon gjorde det. Anna fick också till uppgift att berätta för hela släkten om mitt och Jannes problem, för jag orkade helt enkelt inte. Jag grät ju i stort sätt hela tiden.

Min nya ångest bestid i tankar kring att jag inte skulle kunna tycka om Annas bebis. Tänk om jag blev en bitter moster-kärring som bara satt och tyckte synd om mig själv??? Men herre du milde, det blev ju totalt tvärt om. Så fort Edit hade kommit till världen så ÄLSKADE JAG HENNE SOM MITT EGET!!!! På riktigt. Och gör det fortfarande. :-) Så TACK Anna för att du inte var rädd för att berätta för mig.

Andra väninnor väntade lite längre och drog sig för att berätta. Usch, vad ont det gör när väninnor berättar att de är gravida. Som om man inte unnar dem den lyckan! Men det är ju inte alls så. Man är bara så J*VLA ledsen för att man själv inte blir gravid. Jag låg och tänkte på detta en natt och kom att jämföra det med svartsjuka, avundsjuka eller så. Tex om du sökt in till pilotutbildningen och fått veta att: 1. du har för dålig syn- du opererar dig. 2. du har inte tillräckliga betyg i matte- du läser upp betyget. 3. du har fel på högerbenet- du opererar det. 4. ditt mörkerseende är kass- du finner en läkare i Amerika som fixar detta (ALLT DETTA + 15 saker till MÅSTE GÖRAS INNAN DET ÖVERHUVUDTAGET ÄR LÖNT ATT SÖKA. Dessutom är det så att 4 av dessa sakerna kan du verken operera eller fixa till på eget sätt- du får bara lita på vetenskapen och HOPPAS)... osv osv... Så söker din kompis in till pilotutbildningen och kommer in direkt. Ja, det är ungefär så. Eller nej, det är det ju inte... men det är det där SNOPNA liksom. Att andra klarar det du själv inte kan.

Men jag måste berätta att när Anna väl hade berättat för släkten om mitt och Jannes problem, så blev allt mycket, mycket lättare för min del. Jag kunde vara öppen och berätta och andra vågade ställa frågor och lyssna. MITT RÅD ÄR ATT VARA ÖPPEN MED OFRIVILLIG BARNLÖSHET för jag tror att det lättar ångesten.

Ska sanningen fram så när väl min och Jannes bebis hade "satt sig" och vi vågade tro på graviditeten, så blev jag exakt likadan mot de personer som jag vet var i samma situation som mig och Janne och som kanske hade tappat (mf) en eller två insättningar, eller där det inte tog alls. Till dessa trippade jag till en början på tårna för, tills jag kom ihåg hur jag själv tyckte det var. Janne agerade precis likadant! Vi har pratat rätt mycket om det han och jag.

Summering:
1. Var öppen med att du och din partner har problem.
2. Var ärliga och inte rädda för att berätta att du är gravid för en väninna som har problem att bli gravid. Krama och torka hennes eller hans tårar istället och lyssna!!

KRAM KRAM KRAM till er, era underbara läsare.



Konrad i sin mysiga åkpåse från One Tree Hill. :-) I Silver så klart.



På promenad i det underbara vintervärdret.



Vi bor nog vackrast i världen, men det glömmer man ibland bort!! Ven syns i bakgrunden. HÄRLIG dag och skitkallt. :-)



Konrad med sin bitring-mojäng. Han har ju rätt ont i munnen med tanke på att det troligen är fler tänder på g. Skönt med bitringen som svalkar.



Tänka sig att det skulle "bli" en sådan här UNDERBAR kille till slut. Han är värd ALL MÖDA upphöjt till miljonersmiljoner!!!



Vi ÄSLKAR DIG VÄRLDENS FINASTE KONRAD!!! :-)

Som många av er redan vet, är jag oftast bannlyst från kök då jag faktiskt är SKITKASS på att laga mat. Eller ja, jag har helt enkelt aldrig haft ngt intresse för det...

Oavsett vilket, så har jag nu hittat på världens godaste recept på köttbullar. Lite taget från nätet och lite eget "hitte-på". SKIT SAMMA- dessa är oslagbara! :-)

Låt oss se...

ca 100 köttbullar.

2 kg nötfärs
2 ägg
ca 1 dl ströbröd som jag häller vatten på så att det blir en sörja
3 påsar LÖKSOPPA från Lidl (INTE Fransk löksoppa från City Gross eller så!!!!!!!!!!) Det MÅSTE vara LÖKSOPPA från Lidl.

Innan du lägger i löksoppan i smeten så kör ett par varv med vanlig kavel utanpå påsen (då bitarna i LÖKSOPPABN är rätt stora).

Nu slänger du bara ihop alla ingredienserna. Blanda rejält med fingrarna. INGET MER SKALL TILLSÄTTAS!!!!!

Jag ställer spisen på "lagom" värme då jag steker köttbullarna. Ingen olja, inget margarin...

Som sagt. SKITGODA!!! :-) Jag lovar!! :-)

Jag mailade mäklaren DIREKT när huset kom ut och fick veta att det var visning i tisdags. Jag skrev då direkt att vi inte kunde, men inkom med andra datum. Detta fick jag inte svar på. Jag mailade 2 ggr till och fick inte svar. Då skrev jag igen från hemnetsidan och gjorde en ny intresseanmälan. Hörde inget. Gjorde samma sak IGEN och fick svar att hon skulle höra av sig om nytt datum. NU PRECIS fick jag mail att det var SÅLT!!
 
Jovisst, jag skulle kunna ha ringt henne, men har man länkat till en mail så tror man väl fan att hon ska kolla den eller...?

Iaf, till saken är att jag och Janne i stort sätt bara gått och väntat på detta hus. Vi fick veta för rätt många månader sedan att "det skulle bli" till salu och har bara väntat och väntat...

FY F*N vad jag känner mig lurad. Vi ville ju iaf få en chans att titta på det åtmindstånde!!!!

Har faktiskt tagit kontakt med min advokat om mäklare får lov att göra på detta sätt!

**GRRRRRRRRR**
 

I lördags var Konrad precis som vanligt. Livlig, glad och allmänt pigg. Jag och Konrad var ute på promenad och tog en fika med en ordningsvaktskollega till mig. När vi kom hem mumsade Konrad en hel burk puré och tog sedan bröstet. Både jag och Konrad blev lite slöa och vi somnade bredvid varandra i sängen. Jag vaknade och tassade ut. Lagade lite mat och hörde sedan att Konrad vaknade (då var kl 17.00). Janne gick för att hämta Konrad men kallade på mig då han tyckte att Konrad lät rasslig i andningen. Och mycket riktigt var det så. Han var hur rasslig som helst och kraxade precis så som han gjorde för 3 veckor sedan när jag ringde 1177. Vi beslöt oss för att avvakta, men direkt när vi ätit upp ringde jag 1177. Damen på 1177 frågade: "Är det torrhosta? skällhosta? slemhosta?" Hallå??!???!? JA JA JA. Jag kan inte höra skillnad. Jag sa som det var att jag oroade mig och hon tyckte att vi skulle åka upp till barnakuten i Hbg. Jag försökte först att ringa och "förvarna" till Helsingborg men gav upp efter 30 min telefonkö. Vi körde dit och kom in 19:56 via akuten och blev direkt forslade bort till barnakuten. Där träffade vi på en fantastisk sköterska som satte oss i ett enskilt rum (för att Konrad inte skulle andas in annan smuts som hon förklarade). Han vägdes och så mätte sköterskan syresättningen i kroppen vilket var 100%. Konrad log och skrattade åt sköterskan. Han skötte sig exemplariskt. Efter någon timme kom en jättegullig läkare och lyssnade på Konrads lungor och hon konstaterade direkt att det var krupp- En lindrig variant. Hon berättade att vissa barn hostar något fruktansvärt (och det har jag hört av väninnor nu efteråt också)- Konrad hostar bara lite då och då och det är vid dessa tillfällen man riktigt hör hur hes han låter. Konrad fick andas in kortison för att underlätta. Vilken hjälte!! Underbara lille Konrad.

Natten och söndagen var han precis som vanligt. Visst är han lite rosslig, men det är inte alls som under lördagen, och definitivt inte alls som då för 3 veckor sedan. Med resultat i hand är jag MYCKET glad över att jag och Janne beslutade oss för att åka iväg med honom. Kanske är det därför som denna krupp är så lindrig som den är, för att Konrad fick medicin fort? Skit samma. Huvudsaken är att Konrad mår bra och det gör han.

PUSS PUSS PUSS min lille älskling!! :-)

Igår travade jag skitnervös till farbror doktor och fick träffa en överläkare. I min tro skulle han fram med skalpell, nål och tråd men han satt frågande när jag sa detta till honom...

"Jag måste ju först undersöka dig och se vad som är problemet..." "Om jag ska skära krävs en OP-sal..."

Hallå?!?!? Undersökt är jag ju 3 ggr redan!!! Men förvisso var detta 3 eller 4 dörrar ifrån förra gången och kommunikationen kanske inte är den bästa mellan läkarna...!? Iaf sagt och gjort så undersöktes jag MEN denna doktor tror att det faktiskt är RÄTT läkt (sedan uppsprättningen förra gången) men att det är en ärrbildning som känns (den verken syntes eller kändes av läkaren) så nu blir det ändå en tur till Lund och en magisk maskin som kan se sådana ärrbildningar...

Jag ställer givetvis lite frågor till mig själv ang detta...
1. Är det rätt läkt (det har bara behövts lite tid)?
2. Är det förvirring som sker (2 olika läkare som känner och ser 2 olika saker)?

SKIT SAMMA, denne läkaren hällde in litersvis med bedövning så han kunde hålla på och undersöka hur mycket han ville. TACK snälla för smärtlindringen!!