jennyvakt

Jag har inte uppdaterat er på ett tag ang felläkningen. Det är fortf inte bra!!

Jag ska om exakt 45 min infinna mig hos farbror doktorn (han som har skalpell samt nål och tråd) för ännu ett försök att fixa till det. PROBLEMET är att jag är sjukt nervös. Det känns som att jag inte ska fixa det. Hallå, jag födde barn utan tillstymmelse till smärtlindring och har gjort ett försök nu hos läkare utan bedövning, men idag, nu, i denna stund vill jag bara ringa återbud. Förra gången jag var där var bara på ett återbesök och då kallsvettades jag så att jag fick ta av mina glasögon. Dessa pressade jag i min ena hand till den milda grad att det knakade i dem. Det är bara att inse att känslan down there inte är att skoja bort. J*VLA SKIT!!!

Borde kanske be om att bli sövd...?

Jodå, visst är det så...

Först fick jag ett sms från Emma att Konrads kompis Tova (Emmas dotter) fått en tand. På ngt sätt har Konrad och Tova verkligen följts åt i utvecklingen, vikt och längd och ALLT. Jag tror på fullaste allvar att det som max ha skiljt 200 gr eller så när de vägts vid de olika kontrollerna. Tova var först med att vända sig och Konrad var först med en tand. :-) Men jodå, så klart var det väntat att Tova skulle få sin första tand för som sagt, de verkar utvecklas lika...

Timmen efter sms:et fick Konrad tag på mitt finger (han är som en huggorm) och tuggade till... REJÄLT... fy för den lede vad det kändes. Jag ryckte tillbaka fingert och var tvungen att kolla efter. JODÅ, TAND nr 2!! :-)

Det är inte annat än lite varsamhet vid amningen numera... hahahah

Jodå, ni läste rätt!

Konrad, 4 månader- 1 vecka- 1 dag gammal!

Han "högg" tag i mitt ena finger när jag bytte hans blöja. Så där lite busigt liksom. Och hör och häpna om jag blev förvånad när jag kände något vasst i nederkäken på gossebarnet. Jag kallade på Janne, och JOVISST var där en liten söt tand på väg ut.

Den lille rackaren! :-)

En kvart efter att vi hade hämtat oss från denna nyhet, valde dessutom Konrad att flertalet gånger vända sig från mage till rygg och från rygg till mage i sängen. Janne måste ha dresserat honom!! :-)

Här händer det grejer ska ni veta!! 

Jodå, det ska börjas i tid... :-)

Eftersom att vi har väldans svårt att få ihop en dag i december (alla är ute och far och har sig då ju) så har det blivit så att vi alltid har årets julpyssel helgen innan Rebecka fyller år. Snacka om rutin. Den hänger i. Alltså var det dags såsom under gårdagen.

Helt ärligt var jag skitglad och såg verkligen fram emot denna dag tillsammans med min familj. Rebecka hoppade dock av. Hon är ju inte direkt intresserad. Jag minns för några år sedan när vi delade på ett skitdyrt paket med egentillverkade julkort. Jag älskar ju sånt miniminipyssel, men Rebecka fick ju panik och slängde över hela kartongen till mig. Hon tvärvägrade och efter det har hon hållt sig till att sätta nejlikor i apelsiner. Hahahah

Iaf... det började med att pappa fick skäll av mamma för att han inte hade tagit på sig RÖD skjorta och en SPELANDE julslips. Pappa gick genast och bytte om. Jonas kände att han fick styra upp sin julutstyrsel och fick på sig en tomteluva. Jag hade min på hela dagen igår, som den sanna julentusiast jag är. Mamma också för den delen. Edit hade julmorsklänning och Konrad hade jultomtedress med tillhörande tomtelovor så klart.






Jag och Anna hade bestämt oss för att göra likadana jultomtar (färgglad tomtefamilj) från Panduro. Anna började med att tävla. Jodå, ni läser rätt. Hon tävlade om vem som skulle bli klar först. Hon VANN men detta kostade också henne en hel del av garnet, för hon klippte fel när hon stressade. Hahahha







Mamma och mormor fixade 76 st mandelmusslor till Jannes stora glädje. Jag tror att han klämte en 5 st på eftermiddagen. :-)



Mat, glögg, pepparkakor, mandelmusslor... you name it... OH VAD GOTT samt VILKEN SKITROLIG dag!!! :-)

Först och främst kan jag meddela att jag hade lite av PANIK när jag ställdes inför faktum att Konrad faktiskt är så stor nu att han skulle börja med vad de kallar för smakportioner. Konrad började alltså med smakportioner av Morotsgröt i förra veckan.





Jag gissar att Konrad inte har en aning om vad smakportion är (det ska ju vara en mindre portion för att smaka helt enkelt) för Konrad åt som besatt av gröten redan från dagen 1. Han åt och åt och åt...

Jag diskuterade detta med min BVC- sköterska och hon menade att det var helt OK att ge Konrad ett mål gröt och ett mål puré per dag, eftersom att han verkade gilla den fasta födan så himla mycket. Jag gick till affären och köpte några burkar majspuré (det som blir över kan man frysa in). Jag värmde upp en smakportion av purén och gav till min lille älskling och han mumsade in sig och visade tydligt att han ville ha MER. Som den goda mor jag är så värmde jag givetvis upp lite till... och lite till... och lite till...

KONRAD KLAPP BANNEMIG HELA BURKEN!!!!!!!!!!!!!!



Vadå smakportion??? Hahhaahha

Då var det dags för Konrads första förkylning. Det började lite smått redan i tisdags och sedan natten till onsdagen för att sedan eskalera. Jag fick börja ge honom koksaltlösning i näsan med viss våldsamhet då unge herrn absolut inte var intresserad av att ha något uppstoppat i näsan. Resultatet blev lysande. Han verkade förstå att det var enklare att andas efter dropparna och gjorde sedan mindre motstånd. BRA KONRAD!! :-) Eftersom att han var förkyld, blev han gnällig och lite så i humöret. På torsdagen grät han sig till sömns. Lille gossen var helt utslagen. Dock ingen feber. När Konrad "pratade" (jollra), eller grät under fredagen hörde jag hur hes han blivit och denna heshet eskalerade till den milda grad under lördagen att jag började ifrågasätta om han faktiskt hade ont i halsen.

Jag tror inte att jag räknas till de nojjigaste föräldrarna, men jag ringde ändå 1177 och fick prata med Lisbeth som lugnade ner mig lite grann. Eftersom att han åt (amningen satt som den skulle) hade han troligtvis inte alls ont i halsen utan "bara" ett virus på stämbanden. Om det var så att jag ansåg att han var så pass stopp i näsan att amningen inte fungerade så skulle vi komma in med honom. Detta bekymmer ansåg jag dock inte fanns. Han hade ingen feber och allmäntillståndet var mestadels "som vanligt"- glada, mysiga Konrad.

Konrad rosslade ganska rejält i luftrören men jag ansåg att det han hostade var slem och liksom inte torrhosta. Vi bestämde dock oss för att avvakta. Idag är det två dagar sedan jag ringde 1177 och Konrad mår bättre. Han är fortfarande kraxig, men han verkar må bättre tycker jag.

Stackars, stackars vår älskade lille kille.

Konrad hade sin försa namnsdag igår den 12:e november. Han firade det med en jätteförkylning stackaren.

Han fick ett kort av sin gamlamormor och sms från sin gudmor och från kompis Sam. Han fick också mängder med meddelanden på Facebook. :-)

På eftermiddagen kom Konrads gudfar Martin och hans kompis Markus på besök och drack kaffe. Martin hade med sig en trähelikopter som man håller under ljus och då snurrar den snurrmojängen uppe på helikopterns tak. :-)

Moster Rebecka hade köpt en liten tomte i glaskula.



Jag och Janne hade fyndat en Molo-body. :-)



GRATTIS mammas och pappas lille älskling på din första namnsdag!! Vi ÄLSKAR dig så himla mycket att det nästan är omöjligt. :-)

Jag fick ett superkul sms imorse.

Allt handlar egenligen om att jag, mamma och Anna (systeryster) ska åka iväg tidigt en morgon och skulle bestämma en tid för avfärd.

Då kommer följande sms från min mamma:

"Vi kör kl 7. Då ska ni vara mätta så att ni inte blir sura".


Hahahahah

Snacka om att min mamma känner till mina sockerintervaller. Dock var det typ 15 år sedan som jag fattade jag måste äta med jämna mellanrum för att fungera i huvudet.

Hon är för söt hon! :-)

Jodå, igår lyckades jag med konststycket...

Jag lade mina brillor i fönsterkarmen (typ 7 cm djup) i badrummet och fumlade till det helt och hållet. Resultatet blev att jag tappade dem och de hamnade bakom toalettstolen. Detta var i sig inga bekymmer då det finns ett litet mellanrum. sagt och gjort kikade jag ner bakom toastolen och döm om min förvåning när jag upptäckte att de var... BORTA!!! Jag kollade till höger och till vänster... NOPE... inga brillor där inte. Då visar det sig att toastolen har en öppen glipa längst ner, så glasögonen hade inte bara kasat bakom toastolen, utan in-under den också!!!!!!!!!!!!!!!!

PANIK PANIK PANIK

Tur är att jag inte är blind utan dem. Jag fixade och trixade och... ALLT VAR OMÖJLIGT!! Jaha, vad f*n skulle jag nu göra? Konrad låg och jollrade på sitt skötbord.

PANIK PANIK PANIK

Ah, världens bästa grannen Stefan är ju hemma kom jag på (hade sett bilen på parkeringen). Jag messade honom att skyndsamt komma in till oss och han kom skjuten som en raket då jag varit ganska dramatisk på sms:et och han blev ytterst orolig. Stefan fixade och trixade med ståltråd... men NOPE...

Då var det bara metod "försök-få-ner-fingrarna-och fiska-upp-glasögonen". Till detta behövdes ett par långa och smala fingara och alltså var mina helt utan användning. Stefan försökte han med... och YES!!!!!!!!!!!!!!!! han fixade till det. Mina glasögon kom fram helt utan en repa. Tack Tack Tack

Både jag och Stefan var dock överens om att det var tur att toastolen är SPLITTERNY för det hade nog inte varit så mysigt att vara där bak och rota på en toastol som suttit ett tag.

TACK VÄRLDENS BÄSTA GRANNE!



Kan dock varmt rekommendera modellen. Den är skitsnygg!! :-)

Konrad uppvaktade sin pappa imorse på pappa Jannes första fars dag. Så himla mysigt!! :-)



Lagom ruffsig pappa till frukost. :-)



Konrad hade köpt flera paket till sin pappa. :-) Trisslott, mandelspån (mamma Jenny är sugen på Glögg) och ett blått hemligt paket.



Konrad med sin dräggelhaklapp. Mammas finaste killar! :-)



Busungen!! :-)



Oh, Apelsinjuice...



Allt ska ju in i munnen...!! :-)



Pappas nya halsband med detta hänget. Pappa janne blev jätteglad och jag tror mig se att han blev jättenöjd över sin första Fars Dag! :-)

Jag räknas till dem som inte går till kyrkogården allt för ofta. Dock brukar jag tända ljus och gå till Minneslunden på Allahelgona. Det är så fantastiskt vackert!!

Detta år blev det av en händelse så att vi kom att stöta på en man och hans hustru, där mannen förlorat sin bror med familj i tsunamin. Vi stod och pratade lite kring familjegraven. Till en början var jag stel som en pinne för jag hade inte riktig koll på HUR man samtalar kring en grav. Dock var mannen och hans hustru så frispråkiga kring döden att det blev lättare och lättare. Jag hade många frågor och de hade ett behov av att prata gissar jag. Intressant och lärorikt. Man man sammanfatta det så? Ja, jag tror faktiskt det, för paret hade ett annat perspektiv på saker och ting och det är sånt jag själv kan lära mig av.

Jag var precis på väg till lilla Felicias grav för att krama på hennes mamma som jag hade sett på avstånd, när jag upptäckte att mamma Karro hade försvunnit. Jag hant inte krama på henne. Jag får helt enkelt göra det en annan dag. Oavsett vilket så är lilla Flisans grav ett så himla fint ställe att bara ställa sig och titta på. Graven är dekorerad och så himla söt och vacker. Vi tänker på dig lilla Felicia. KRAM

Jag hade 2 ljus med mig detta år. Ett till farmor Dina och ett till morfar Knut. Konrad blev ju döpt till Knut efter morfar. Dessa ljus satte jag på nya minneslunden där de båda ligger. Vila i frid älskade farmor och morfar.



Jag skrev lite på ljusen...



Här är gravljusen i Minneslunden

I fredags opererades lille Sixten och på eftermiddage kom ett sms från mamma Sara. Då fällde jag flera glädjetårar kan meddelas. Sixten är det ständiga samtalsämnet bland oss mammor. Plötsligen så kom det här med sjukdomar så väldigt nära en själv. Att friska, pigga Sixten skulle kunna vara sjuk... inte var väl det möjligt? men så är det. Glädjande är ju att han är på bättringsvägen och det betyder ju ALLT!

KRAM till Sixten, Sara och Jonas.